Alla helgons dag

Ursprung och namn

Namnet kommer av det latinska Festum Omnium Sanctorum — alla helgons fest. Den kyrkliga högtiden fick fast plats den 1 november år 835, då påven Gregorius IV beslutade att den katolska kyrkan skulle fira alla helgon på den dagen. I Sverige levde firandet kvar efter reformationen som en söndagshögtid med fokus på de döda. Svenska kyrkan kallar dagen även 'Helgonens dag' i evangelieboken; temat är de heligas gemenskap över gränsen mellan liv och död.

Historia

Genom helgdagsreformen 1772 flyttades Alla helgons dag från 1 november till första söndagen i november. Vid 1953 års reform, beslutad i riksdagen 1952, fick dagen sin nuvarande placering: lördagen mellan 31 oktober och 6 november, och samtidigt blev den allmän helgdag. Den 1 november behöll namnet 'Allhelgonadagen' i almanackan medan lördagsfirandet bär det äldre namnet 'Alla helgons dag'. Idag regleras dagen av Lag (1989:253) om allmänna helgdagar.

Traditioner och firande

På eftermiddagen och kvällen vandrar svenskar till kyrkogårdar för att tända gravljus vid anhörigas gravar. Skogskyrkogården i Stockholm och liknande minneslundar fylls med tusentals levande ljus — ett av höstens mest karakteristiska ljushav. Svenska kyrkan håller minnesgudstjänster där namnen på dem som gått bort under året läses upp, och kyrkklockorna ringer till åminnelse av de döda. Skansen arrangerar guidade vandringar med berättelser om gamla seder kring döden. Många hem tänder ett ljus vid fönstret samma kväll.

När infaller dagen

Alla helgons dag infaller alltid på lördagen mellan den 31 oktober och 6 november. Dagen är allmän helgdag enligt lag (1989:253). Den 1 november heter i den civila almanackan 'Allhelgonadagen' och är en flaggdag, men själva helgdagen följer lördagen.

Relaterade dagar

• Halloween