Amanda

Ursprung

Amanda kommer från det latinska gerundivet amandus ('värd att älskas'), i feminin form amanda. Som personnamn fick det spridning genom 1600- och 1700-talets engelska teater och europeiska poesi, där det var ett omtyckt namn på besjungna idealkvinnor i herde- och kärleksdiktningen, innan det nådde Norden.

Betydelse

'Den som är värd att älskas' — av latinets verb amare ('älska'). Formen är ett gerundivum och uttrycker en förpliktelse: 'den som bör älskas'.

Kulturella referenser

Namnet är till sin form en lärd 1700-talsbildning: i tidens herde- och kärleksdiktning blev Amanda ett av de återkommande namnen på den besjungna, idealiserade kvinnan, vid sidan av namn som Amaryllis och Chloë. En seglivad föreställning vill att Carl Michael Bellman gjorde Amanda till en central gestalt, men i Fredmans epistlar är den genomgående kvinnofiguren i stället Ulla Winblad. Bland verkliga moderna bärare märks skådespelerskan och författaren Amanda Ooms (född 1964 i Kalmar), verksam i både svensk och internationell film och sedermera utgiven romanförfattare, samt sångerskan och låtskrivaren Amanda Bergman (född 1987), uppvuxen i Dalarna, känd som soloartist och som medlem i indiepopgruppen Amason. Amanda firas i den svenska almanackan den 26 oktober.

Popularitet

Mycket populärt sedan 1980-talet, med sin starkaste topp under 1980- och 1990-talen, och har därefter hållit sig stadigt i topp-50 för flickor i Sverige. Den klangrika, internationella formen har förblivit attraktiv över decennier och förenar en romantisk 1700-talsklang med modern gångbarhet. Tillsammans med namn som Emma och Klara hörde Amanda till de internationella flicknamn som dominerade svensk namngivning kring sekelskiftet 2000.

Närbesläktade namn

• Mandy
• Amandine
• Manda