Angelika

Ursprung

Angelika är en latinsk-feminin form av latinets angelicus ('änglalik'), ytterst av grekiskans ángelos ('budbärare, ängel'). Namnet spreds över Europa under medeltiden via klosterväsendet och den kristna änglakulten och förekommer i flera närbesläktade former — Angela, Angelica och Angelique — i de olika europeiska språken. Till Sverige kom det i modern tid som ett internationellt klingande kvinnonamn snarare än genom någon obruten inhemsk tradition.

Betydelse

'Den änglalika' eller 'den som hör änglarna till' — av latinets angelicus.

Kulturella referenser

Den schweiziskfödda konstnären Angelica Kauffmann (1741–1807) var en av 1700-talets mest framgångsrika porträtt- och historiemålare, verksam i London och Rom och en av endast två kvinnor bland grundarna av Royal Academy i London 1768. Den österrikiska mezzosopranen Angelika Kirchschlager (född 1965 i Salzburg) hör till nutidens ledande opera- och liedsångerskor och blev medlem av Wiener Staatsoper 1993, där hon debuterade som Cherubin i Figaros bröllop. I litteraturen är prinsessan Angelica en central gestalt i Ludovico Ariostos renässansepos Orlando furioso (1516/1532), en av den europeiska renässanslitteraturens grundstenar. Också den medicinalväxt som på latin kallas Angelica archangelica — på svenska kvanne — bär samma änglaanknytning i sitt namn. Angelika firas den 7 december tillsammans med formen Angela.

Popularitet

Måttligt populärt i Sverige sedan 1980-talet. Förekommer ofta i familjer med tysk, polsk eller östeuropeisk bakgrund och bär en distinkt internationell, högtidlig klang. Namnet har aldrig hört till de stora svenska modenamnen, men genom sina många europeiska systerformer — Angela, Angelica och Angelique — har det en jämn igenkänning och en kontinental elegans som skiljer det från de mer inhemskt klingande kvinnonamnen.

Närbesläktade namn

• Angela
• Angelica
• Anjelica