Angelika

Ursprung

Angelika är en latinsk-feminin form av latinets angelicus ('änglalik'), ytterst av grekiskans ángelos ('budbärare, ängel'). Namnet spreds över Europa under medeltiden via klosterväsendet och den kristna änglakulten och förekommer i flera närbesläktade former (Angela, Angelica och Angelique) i de olika europeiska språken. Till Sverige kom det i modern tid som ett internationellt klingande kvinnonamn snarare än genom någon obruten inhemsk tradition.

Betydelse

'Den änglalika' eller 'den som hör änglarna till', av latinets angelicus.

Kulturella referenser

Den schweiziskfödda konstnären Angelica Kauffmann (1741–1807) var en av 1700-talets mest framgångsrika porträtt- och historiemålare, verksam i London och Rom och en av endast två kvinnor bland grundarna av Royal Academy i London 1768. Den österrikiska mezzosopranen Angelika Kirchschlager (född 1965 i Salzburg) hör till nutidens ledande opera- och liedsångerskor och blev medlem av Wiener Staatsoper 1993, där hon debuterade som Cherubin i Figaros bröllop. I litteraturen är prinsessan Angelica en central gestalt i Ludovico Ariostos renässansepos Orlando furioso (1516/1532), en av den europeiska renässanslitteraturens grundstenar. Också den medicinalväxt som på latin kallas Angelica archangelica (på svenska kvanne) bär samma änglaanknytning i sitt namn. Angelika firas den 7 december tillsammans med formen Angela.

Popularitet

Måttligt populärt i Sverige sedan 1980-talet. Förekommer ofta i familjer med tysk, polsk eller östeuropeisk bakgrund och bär en distinkt internationell, högtidlig klang. Namnet har aldrig hört till de stora svenska modenamnen, men genom sina många europeiska systerformer (Angela, Angelica och Angelique) har det en jämn igenkänning och en kontinental elegans som skiljer det från de mer inhemskt klingande kvinnonamnen.

Närbesläktade namn

• Angela
• Angelica
• Anjelica