Arne

Ursprung

Arne är ett fornnordiskt mansnamn, en kortform av sammansatta namn på arn- ('örn'), som Arnbjörn och Arnulf. Det förekommer redan på vikingatida runstenar och har varit i obruten användning i Norden sedan dess. Till namnfamiljen hör de besläktade formerna Arnold och Arnar samt kortformen Arn. Namnsdagen firas den 4 augusti.

Betydelse

'Örn' eller 'örnliknande' — av fornnordiskans arn ('örn'); örnen var i den fornnordiska föreställningsvärlden en symbol för styrka, vakenhet och stridslycka.

Kulturella referenser

Biokemisten Arne Tiselius (1902–1971), professor vid Uppsala universitet, tilldelades Nobelpriset i kemi 1948 för sin forskning om elektrofores och adsorptionsanalys, en metod som gjorde det möjligt att skilja blodserumets olika proteiner åt; han var dessutom ordförande för Nobelstiftelsen 1960–1964. Fackföreningsmannen Arne Geijer (1910–1979) var LO:s ordförande 1956–1973 och dessutom ordförande för fackföreningsinternationalen ICFTU 1957–1965, en av efterkrigstidens mest inflytelserika gestalter i svensk arbetarrörelse, riksdagsledamot och drivande i striden om den allmänna tjänstepensionen. Författaren Arne Sand (1927–1963) debuterade med romanen Förföljaren. Namnet bär en karakteristiskt nordisk, manlig klangbotten med förankring i jordbrukarbefolkningen.

Popularitet

Mycket populärt i Sverige under 1900-talets mitt, särskilt på 1930- till 1950-talen, då det hörde till de vanligare mansnamnen. I dag är det mindre vanligt bland nyfödda men bärs av en stor äldre generation och förekommer alltjämt som ett klassiskt nordiskt mansnamn utan modeprägel. Till skillnad från flera andra fornnordiska namn har det ännu inte fått någon tydlig renässans bland nyfödda, utan uppfattas som ett gediget, något gammaldags mansnamn med stadig folklig förankring.

Närbesläktade namn

• Arnold
• Arnar
• Arn