Artur

Ursprung

Artur härstammar från det keltiska Arthur eller walesiskans Arthwr, vars etymologi är omdiskuterad — en tolkning härleder det ur det keltiska artos ('björn'), en annan ur det romerska släktnamnet Artorius. Namnet spreds över Europa under medeltiden genom de arturiska riddarromanerna om kung Arthur och riddarna kring runda bordet, och nådde Norden som ett lärt och senare borgerligt modenamn. Till namnfamiljen hör den engelska grundformen Arthur och kortformen Art. Namnsdagen firas den 13 april tillsammans med Douglas.

Betydelse

Osäkert ursprung, troligen 'björn' — av det keltiska artos; betydelsen är omdiskuterad och kan alternativt knyta an till det romerska släktnamnet Artorius.

Kulturella referenser

Den legendariske kung Arthur av Camelot står i centrum för en av medeltidens mest inflytelserika berättartraditioner, med riddarna kring runda bordet, trollkarlen Merlin och svärdet Excalibur. Bland svenska bärare märks Artur Hazelius (1833–1901), folklivsforskaren som grundade Nordiska museet 1873 och 1891 friluftsmuseet Skansen i Stockholm — förebilden för senare friluftsmuseer i Norden — i syfte att rädda en allmogekultur han fruktade skulle gå förlorad. Författaren och litteraturkritikern Artur Lundkvist (1906–1991) tog 1968 plats nummer 18 i Svenska Akademien och hörde som ledamot av dess Nobelkommitté till efterkrigstidens mest inflytelserika litterära gestalter; genom sina introduktioner och översättningar förde han fram latinamerikansk och spansk litteratur till svensk publik.

Popularitet

Vanligt i Sverige under 1900-talets första hälft men därefter länge ovanligt bland nyfödda. Har upplevt en mild renässans på 2010- och 2020-talen i takt med det förnyade intresset för korta, klassiska mansnamn med historisk klangbotten, även om det aldrig nått samma spridning som de allra populäraste pojknamnen.

Närbesläktade namn

• Arthur
• Artturi
• Art