Bartolomeus

Ursprung

Bartolomeus kommer av arameiskans Bar-Talmai ('Talmais son'), som via den grekisk-latinska formen Bartholomaios blev ett spritt kristet dopnamn. En av Jesu tolv apostlar bar namnet. Till skillnad från de likljudande germanska namnen Bert och Bertil är det av semitiskt ursprung och inte besläktat med dem. Till Norden kom det genom kyrkan och fick där den folkliga sidoformen Bertel. Till namnfamiljen hör formerna Bartholomeus och Bertel samt den engelska kortformen Bart. Namnsdagen firas den 24 augusti, Bartolomeusdagen, som var helgdag i Sverige fram till 1772.

Betydelse

'Talmais son' — av arameiskans Bar-Talmai, där bar betyder 'son'; namnet är trots klanglikheten inte besläktat med de germanska Bert och Bertil.

Kulturella referenser

Aposteln Bartolomeus förkunnade enligt traditionen evangeliet i Indien och Armenien och led martyrdöden genom att flås levande, varför han i konsten ofta avbildas med sin egen hud över axeln; han är skyddshelgon för bland andra slaktare, garvare och bokbindare. Bland Sverigeanknutna bärare märks hovmusikern Bartholomeus Kellner (verksam ca 1576–efter 1600), trumpetare och fiolspelare i tjänst hos kungarna Johan III och Sigismund och en av de tidigaste tonsättarna i Sverige med ett säkert tillskrivet verk — en sexstämmig parodimässa, dokumenterad 1598 och byggd på Orlando di Lassos Lauda Jerusalem. Bartolomeusdagen var dessutom en viktig märkesdag i bondeåret som markerade höstens början; humle och malört skulle bärgas före dagen, och vädret denna dag togs som förebud om höstens skördeväder.

Popularitet

Bartolomeus är i dag ett mycket ovanligt namn i Sverige och förekommer främst i kyrkliga sammanhang och som mellannamn. Den långa, kontinentala formen har aldrig fått fäste i modern svensk namngivning, och de få nutida bärarna återfinns snarare i historiska och religiösa sammanhang än bland nyfödda. Den folkliga sidoformen Bertel har historiskt varit vanligare i svenskt talspråk.

Närbesläktade namn

• Bartholomeus
• Bertel
• Bart