Bengt

Ursprung

Bengt är en nordisk form av det latinska Benedictus, av verbet benedicere ('välsigna') med grundbetydelsen 'den välsignade'. Namnet spreds över Europa genom benediktinorden och dess grundare Benedikt av Nursia (cirka 480–547). I den svenska almanackan stod den latinska formen Benedictus länge på den 21 mars och ersattes definitivt av den folkliga formen Bengt år 1901. Sidoformen Benkt har förekommit, och till namnfamiljen hör de internationella formerna Benedict och Benediktus samt kortformen Ben. Namnet är belagt i svenska källor sedan medeltiden och var ett vanligt dopnamn redan under senmedeltiden.

Betydelse

'Den välsignade' — av latinets benedictus, perfektparticip av benedicere ('välsigna').

Kulturella referenser

Bengt Westerberg (född 1943) ledde Folkpartiet 1983–1995 och var socialminister och vice statsminister i regeringen Bildt 1991–1994; han räknas som arkitekten bakom LSS-reformen för personer med funktionsnedsättning. Författaren Bengt Anderberg (1920–2008), vars roman Kain (1948) väckte häftig debatt, och konstnären Bengt Lindström (1925–2008), förknippad med Cobra-rörelsen, hör till andra kända bärare. Helgonet Benedikt av Nursia, ordensgrundaren som ligger bakom namnet, grundade klostret Monte Cassino och författade den benediktinska klosterregeln; han är ett av Europas skyddshelgon, och i den svenska almanackan firas Bengtsdagen den 21 mars.

Popularitet

Mycket vanligt i Sverige under 1900-talets mitt, särskilt under 1930- till 1960-talen, då det hörde till de allra mest använda mansnamnen. I dag är det sällsynt bland nyfödda men bärs av en stor medelålders och äldre generation, ofta med smekformer som Benke eller Bengan. Namnet uppfattas som ett gediget, klassiskt svenskt mansnamn utan modeprägel.

Närbesläktade namn

• Benedict
• Benediktus
• Benkt
• Ben