Charlotta

Ursprung

Charlotta är en latiniserad form av franska Charlotte, en feminin diminutiv av Charlot, som i sin tur är en smekform av Charles — den franska motsvarigheten till Karl, ytterst av germanskans karl ('fri man'). Formen spreds genom 1700-talets franska och svenska hovkultur, där den bars av flera furstinnor och drottningar, och har funnits i Sverige sedan dess. Till samma vittförgrenade namnfamilj hör Charlotte, Carolina och smekformen Lotta, som Charlotta delar namnsdag med den 12 maj. Den långa, klangrika formen har en tydligt aristokratisk klangbotten.

Betydelse

'Den fria' — feminin diminutivform av Karl, via franska Charlot.

Kulturella referenser

Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp (1759–1818), gift med Karl XIII och drottning av Sverige och Norge, hör till den svenska historiens mest kända bärare. Hon är framför allt ihågkommen för sin omfångsrika dagbok, som skildrar livet vid hovet 1775–1817 och utgavs i tryck 1902–1942; den räknas som ett av de viktigaste memoarverken i svensk historisk litteratur. Internationellt har den brittiska författaren Charlotte Brontë (1816–1855), som skrev romanen Jane Eyre, gjort namnformen känd i världslitteraturen. Smekformen Lotta har blivit ett självständigt namn och möter läsaren bland annat i Astrid Lindgrens böcker om Lotta på Bråkmakargatan.

Popularitet

Mycket populärt i Sverige under 1700- och 1800-talen, då namnet bars i såväl kungliga som borgerliga kretsar. Under 1900-talet blev det mindre vanligt bland nyfödda men har behållit sin ställning som ett klassiskt, formellt flicknamn, medan smekformen Lotta länge levt ett eget liv på topplistorna.

Närbesläktade namn

• Charlotte
• Lotta
• Carolina
• Lottie