Dagmar

Ursprung

Dagmar är ett fornnordiskt kvinnonamn som vanligen tolkas som en sammansättning av dagr ('dag') och mær ('mö, jungfru'), alltså 'dagens mö'. Namnets spridning i Norden knyts framför allt till den medeltida drottning Dagmar (Markéta av Böhmen, död 1212), som besjöngs i folkvisan 'Drottning Dagmars död'; balladen levde vidare i muntlig tradition och är i Sverige belagd i tryck sedan 1753. Till samma dag-familj hör Dag, Daga och Dagny. Namnsdagen den 27 september delas med Rigmor.

Betydelse

'Dagens mö' eller 'ljusets jungfru' — av fornnordiskans dagr ('dag') och mær ('mö, jungfru').

Kulturella referenser

Sveriges mest kända Dagmar är Dagmar Lange (1914–1991), som under pseudonymen Maria Lang blev landets första stora deckardrottning; hon debuterade 1949 med Mördaren ljuger inte ensam och gav därefter ut en kriminalroman om året i drygt fyra decennier, en produktion som ofta jämförts med Agatha Christies och som under 2010-talet filmatiserades i en uppmärksammad svensk tv-serie. Vid sidan av författarskapet var hon litteraturvetare och skolledare i Stockholm samt en av grundarna av Svenska Deckarakademin. Namnet bär samtidigt en medeltida prestige genom sägnernas och balladernas drottning Dagmar, som skildrats som mild och from. Dagmarkorset, ett guldkrucifix från tidig medeltid med bysantinska drag, är ett av Nordens mest kända medeltida smycken och knyts traditionellt till henne.

Popularitet

Dagmar var mycket vanligt i Sverige under 1800-talets slut och 1900-talets första hälft men har sedan dess blivit sällsynt bland nyfödda. I dag uppfattas det som ett klassiskt nordiskt namn med medeltida och borgerlig prägel, ofta förknippat med mor- och farmorsgenerationen.

Närbesläktade namn

• Dagny
• Dagmara
• Maja