Desideria

Ursprung

Desideria är en feminin form av det latinska Desiderius, bildat till verbet desiderare ('längta efter, önska'), med grundbetydelsen 'den önskade' eller 'den efterlängtade'. Mansnamnet bars av flera tidiga helgon, bland dem biskopen Desiderius, och spreds genom medeltidens kyrkliga namnskatt. Den feminina formen fick hela sin svenska förankring genom drottning Desideria och är i Sverige belagd sedan början av 1800-talet. Till samma namnfamilj hör den franska formen Désirée, kortformen Dezi och mansnamnet Desiderius. Namnsdagen den 23 maj delas med Désirée.

Betydelse

'Den önskade' eller 'den efterlängtade' — feminin form av latinets Desiderius, till verbet desiderare ('längta efter, önska').

Kulturella referenser

Namnets svenska historia domineras helt av drottning Desideria (1777–1860), född Désirée Clary i Marseille. Hon var en gång förlovad med Napoleon Bonaparte men gifte sig med Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Karl XIV Johan, och blev stammoder för den nuvarande svenska kungaätten Bernadotte. När hon kröntes i Stockholms storkyrka den 21 augusti 1829 försvenskades hennes namn formellt till Desideria — en latiniserad form som hon själv aldrig använde, men som gett namnet dess plats i den svenska almanackan. Hennes liv har skildrats i den österrikiska författaren Annemarie Selinkos roman Désirée (1951), som blev en internationell bästsäljare och filmatiserades i Hollywood 1954. Vid sidan av drottningen saknar Desideria i stort sett allmänt kända förnamnsbärare; den franska formen Désirée är betydligt vanligare.

Popularitet

Desideria är sällsynt i Sverige och har aldrig varit något vanligt tilltalsnamn, utan förekommer främst som mellannamn bland föräldrar med kunglig-historisk smak. Namnets dragningskraft vilar nästan helt på den kungliga associationen genom drottning Desideria, medan den franska formen Désirée fått betydligt större spridning som modernt förnamn.

Närbesläktade namn

• Desirée
• Desire
• Désirée