Diana

Ursprung

Diana kommer från latinets Diana, namnet på den romerska gudinnan för månen, jakten och barnafödandet, som tidigt identifierades med den grekiska Artemis. Namnets ursprung är omdiskuterat: enligt en vanlig tolkning är det en bildning till en äldre form Diviana med betydelsen 'den lysande', besläktad med latinets dies ('dag') och deus ('gud'). Som svenskt namn är Diana belagt sedan 1791 och fick sin största spridning under decennierna kring sekelskiftet 2000. Namnsdagen firas den 29 januari, som Diana delar med formen Diane.

Betydelse

'Den lysande' eller 'den gudomliga' — av latinets Diana, möjligen via Diviana ('den lysande'); betydelsen är dock inte säkert fastställd.

Kulturella referenser

Den romerska gudinnan Diana, beskyddare av jakten, skogen och kvinnor i barnsäng, är en central gestalt i antik konst och litteratur och avbildas ofta som jägarinna med båge och halvmåne. Diana, prinsessan av Wales (1961–1997), gift med dåvarande tronföljaren prins Charles, hörde till 1900-talets sista decenniers mest uppmärksammade offentliga gestalter, och hennes död i en bilolycka i Paris väckte världsomfattande sorg. Bland svenska bärare märks skådespelerskan Diana Kjaer (1945–2005), som filmdebuterade 1968 i Vindingevals och verkade vid bland annat Stockholms stadsteater. Internationellt har den amerikanska författaren Diana Gabaldon, känd för Outlander-serien, burit namnet.

Popularitet

Mycket populärt i Sverige under 1980- och 1990-talen samt på 2000-talet, delvis i samklang med den världsomfattande uppmärksamheten kring prinsessan Diana. I dag är det mindre vanligt bland nyfödda men förblir ett välkänt, internationellt klassiskt kvinnonamn som ofta valts för sin klara, mytologiskt laddade klang.

Närbesläktade namn

• Diane
• Dianna
• Diandra