Dorotea

Ursprung

Dorotea är en feminin form av det grekiska Dorotheos, sammansatt av doron ('gåva') och theos ('Gud'), med betydelsen 'Guds gåva'. Av samma två led bildas i omvänd ordning namnet Teodora. Formen spreds över Europa genom vördnaden för helgonet Dorothea av Caesarea och har funnits i bruk i Sverige sedan medeltiden, då den bland annat bars av en unionsdrottning. Till samma namnfamilj hör den äldre stavningen Dorothea, kortformerna Dora och Dorte samt Doris, som Dorotea delar namnsdag med den 6 februari.

Betydelse

'Guds gåva' — av grekiskans doron ('gåva') och theos ('Gud'); samma led i omvänd ordning ger namnet Teodora.

Kulturella referenser

Helgonet Dorothea av Caesarea led enligt traditionen martyrdöden omkring år 311 och vördas som trädgårdsmästares och brudars skyddspatron; legenden berättar att hon på väg till avrättningen sände en korg med rosor och äpplen från paradiset, ett motiv som ofta återkommer i konsten. Dorotea av Brandenburg (cirka 1430–1495) var unionsdrottning under Kalmarunionen, gift först med Kristofer av Bayern och därefter med Kristian I; hon kröntes till svensk drottning i Uppsala 1457 och stred länge om sina svenska förläningar, däribland Jämtland, som hon behöll till sin död. Författaren och översättaren Dorothea Dunckel (egentligen Maria Dorothea Dunckel, 1799–1878) översatte bland annat Schillers dikter och Lessings drama Nathan den vise till svenska. Orten Dorotea i södra Lappland fick 1799 sitt namn efter drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina, gemål till Gustav IV Adolf.

Popularitet

Dorotea var vanligt i Sverige under 1800-talet och tidigt 1900-tal men är i dag sällsynt bland nyfödda. Namnet uppfattas som ett klassiskt val med både religiös och kunglig prestige och lever framför allt vidare genom kortformen Doris och genom den lappländska orten Dorotea. Den långa, klangrika formen delar sin helgonbakgrund med spegelnamnet Teodora.

Närbesläktade namn

• Dorothea
• Doris
• Dora