Ebbe

Ursprung

Ebbe har enligt Institutet för språk och folkminnen ett dubbelt ursprung: dels är det en nordisk kortform av namn som Esbjörn och fornsvenskans Ærnbiorn, där förleden ursprungligen anknyter till ordet 'gud', dels en tysk kortform av namn på Eber- ('vildgalt'), framför allt Eberhard, som är sammansatt av eber och hard ('hård, stark'). Namnet är belagt i svenskan sedan 1300-talet och har sitt ursprung i Danmark, där det fortfarande är vanligare än i övriga Norden. Till namnfamiljen hör den feminina formen Ebba samt det bakomliggande Eberhard. Namnsdagen den 6 mars delas med Ebba.

Betydelse

Kortform med dubbelt ursprung — antingen 'gudsbjörnen' (av Esbjörn) eller 'den vildgaltsstarke' (av Eberhard); betydelsen är därför inte entydig.

Kulturella referenser

Tonsättaren och altviolinisten Ebbe Grims-land (1915–2015) hörde till Sveriges främsta mandolinister, var altviolinist i Sveriges Radios symfoniorkester 1943–1974 och efterlämnade över 200 kompositioner. Folkloristen och författaren Ebbe Schön (född 1929) ledde under nära två decennier Nordiska museets stora folkminnessamling och har i en rad böcker populariserat svensk folktro. Till den nordiska balladtraditionen hör Ebbe Skammelsson, en medeltida ballad vars äldsta svenska uppteckning gjordes 1622 i Per Brahes visbok på Skoklosters slott; den dramatiska berättelsen om hämnaren Ebbe har sjungits i Norden i århundraden.

Popularitet

Måttligt populärt i Sverige under 1900-talet, särskilt i de södra landskapen med deras närhet till namnets danska ursprung. I takt med renässansen för korta, klassiska nordiska mansnamn har Ebbe åter blivit vanligare bland nyfödda sedan 2000-talet.

Närbesläktade namn

• Ebba
• Eber
• Eberhard