Edla

Ursprung

Edla är ett ursprungligen tyskt kvinnonamn, en diminutivform av namn på Edel-, en variant av Adel- ('ädel, förnäm'); den engelska motsvarigheten är Ethel. Namnet är belagt redan i slutet av 1100-talet och fick i Sverige sin starkaste spridning under perioden 1885–1919, framför allt i de södra landskapen. Det knöts tidigt till namnsdagen den 10 mars, ett datum som i almanackan delas med Ada. Till samma namnfamilj hör de fylligare formerna Adela och Adele samt folkformen Edel, alla med den germanska förleden adal ('ädel') gemensam.

Betydelse

'Den ädla', diminutiv av germanska namn på Edel-/Adel-, ytterst av adal ('ädel, förnäm').

Kulturella referenser

Edla saknar i stort sett allmänt kända verkliga förnamnsbärare och lever framför allt vidare som ett tidstypiskt folknamn från sekelskiftet 1900, vanligt i bonde- och arbetarbefolkningens namnskatt. Sin tydligaste plats i kulturen har namnet i litteraturen: i en av Selma Lagerlöfs noveller är brukspatronsdottern Edla Willmansson den medkännande unga kvinna som julafton bjuder hem en luffare och genom sin godhet förmår honom att vända om och bli ärlig, en gestalt som blivit en skolboksklassiker om medmänsklighetens förvandlande kraft. Som diminutiv av adal-namnen delar Edla ursprung med en stor germansk namnfamilj kring betydelsen 'ädel'.

Popularitet

Edla var vanligt i Sverige kring sekelskiftet 1900, med tyngdpunkten under decennierna 1885–1919, men blev därefter sällsynt bland nyfödda. Sedan 2000-talet har namnet, liksom andra gammaldags kvinnonamn på -a, fått en mild renässans som ett medvetet retroval bland föräldrar med smak för mor- och farmorsgenerationens namn. Den korta, mjuka formen uppfattas som varmt ålderdomlig.

Närbesläktade namn

• Adela
• Adele
• Edel