Edla

Ursprung

Edla är ett ursprungligen tyskt kvinnonamn, en diminutivform av namn på Edel-, en variant av Adel- ('ädel, förnäm'); den engelska motsvarigheten är Ethel. Namnet är belagt redan i slutet av 1100-talet och fick i Sverige sin starkaste spridning under perioden 1885–1919, framför allt i de södra landskapen. Det knöts tidigt till namnsdagen den 10 mars, ett datum som i almanackan delas med Ada. Till samma namnfamilj hör de fylligare formerna Adela och Adele samt folkformen Edel, alla med den germanska förleden adal ('ädel') gemensam.

Betydelse

'Den ädla' — diminutiv av germanska namn på Edel-/Adel-, ytterst av adal ('ädel, förnäm').

Kulturella referenser

Edla saknar i stort sett allmänt kända verkliga förnamnsbärare och lever framför allt vidare som ett tidstypiskt folknamn från sekelskiftet 1900, vanligt i bonde- och arbetarbefolkningens namnskatt. Sin tydligaste plats i kulturen har namnet i litteraturen: i en av Selma Lagerlöfs noveller är brukspatronsdottern Edla Willmansson den medkännande unga kvinna som julafton bjuder hem en luffare och genom sin godhet förmår honom att vända om och bli ärlig — en gestalt som blivit en skolboksklassiker om medmänsklighetens förvandlande kraft. Som diminutiv av adal-namnen delar Edla ursprung med en stor germansk namnfamilj kring betydelsen 'ädel'.

Popularitet

Edla var vanligt i Sverige kring sekelskiftet 1900, med tyngdpunkten under decennierna 1885–1919, men blev därefter sällsynt bland nyfödda. Sedan 2000-talet har namnet, liksom andra gammaldags kvinnonamn på -a, fått en mild renässans som ett medvetet retroval bland föräldrar med smak för mor- och farmorsgenerationens namn. Den korta, mjuka formen uppfattas som varmt ålderdomlig.

Närbesläktade namn

• Adela
• Adele
• Edel