Egon

Ursprung

Egon är ett tyskt mansnamn vars ursprung brukar anges på två sätt: dels som en form av det gammaltyska Egino, bildat till eg ('egg, svärd') och win ('vän'), dels som en motsvarighet till det grekiska Aigon, av aix ('get'). Namnet bars av tysk högadel under medeltiden och kom till Sverige på 1800-talet, där det är belagt sedan 1839. Enligt Institutet för språk och folkminnen var Egon som vanligast under perioden från 1910-talet till 1930-talet. Till de besläktade nordiska namnen hör Egil. Namnsdagen den 11 mars delas med Edvin.

Betydelse

'Svärdsvännen' om namnet förstås som det tyska Egino (eg 'svärd' + win 'vän'), eller 'get' om det härleds ur grekiskans Aigon — Egon saknar alltså en entydig betydelse.

Kulturella referenser

Bland svenska bärare märks Ernst Egon Kjerrman (1920–2007), kapellmästare, skådespelare och kompositör som blev rikskänd som programledare för Allsång på Skansen åren 1956–1966. Internationellt hör den österrikiske expressionisten Egon Schiele (1890–1918) till 1900-talets viktigaste bildkonstnärer, känd för sina starkt uttrycksfulla porträtt och självporträtt, medan den österrikisk-tjeckoslovakiske författaren Egon Erwin Kisch (1885–1948) räknas som det moderna reportagets pionjär, kallad 'den rasande reportern'. I Sverige har namnet en distinkt centraleuropeisk klangbotten.

Popularitet

Egon var måttligt populärt i Sverige under 1900-talets första hälft, med tyngdpunkt på decennierna kring 1910–1939, men gick kraftigt tillbaka efter andra världskriget och gavs länge mest som mellannamn. På senare år har det åter ökat något som tilltalsnamn bland nyfödda pojkar, i takt med det förnyade intresset för gammaldags namn.

Närbesläktade namn

• Eckehard
• Egil
• Eggert