Eilert

Ursprung

Eilert är ett ursprungligen tyskt mansnamn, en variant av Eilhard som ytterst går tillbaka på Agilhard. Förleden hör samman med ett germanskt ord som brukar tolkas som 'spets, udd', men som av Institutet för språk och folkminnen också anges kunna betyda 'oro, fruktan', medan efterleden -hard betyder 'hård, fast'. I Sverige är namnet belagt sedan 1646, då i formen Ellert, och nådde sin höjdpunkt under decennierna 1930–1949. Till samma namnfamilj hör grundformen Eilhard och sidoformen Ellert. Eilert firar namnsdag den 24 oktober tillsammans med Evert.

Betydelse

'Den fast beslutsamme' eller 'den hårde med spetsen' — av en germansk förled som tolkas som 'spets, udd' (alternativt 'oro, fruktan') och efterleden -hard ('hård, fast'); förledens betydelse är omdiskuterad.

Kulturella referenser

Den mest kände svenske bäraren är ishockeyspelaren Eilert 'Garvis' Määttä (1935–2011), fostrad i Kiruna och sedermera stjärna i Skellefteå AIK; i VM-finalen mot Sovjetunionen 1957 slog han inför omkring 50 000 åskådare in kvitteringen till 4–4, det mål som säkrade Tre Kronors VM-guld, och han hör med två VM-guld och ett OS-silver till en guldgeneration i svensk hockey. En helt annan sorts ryktbarhet vann Eilert Pilarm (egentligen Eilert Dahlberg, född 1953 i Anundsjö), vars säregna Elvis-imitationer gjorde honom till en omtalad kultfigur i 1990-talets Sverige. Den nordtyska formen har därmed satt avtryck i både idrotts- och nöjeshistorien.

Popularitet

Eilert var som vanligast i Sverige under decennierna kring 1930–1949 och bars ofta i familjer med rötter i norra Sverige eller med tysk anknytning. Sedan dess har det blivit sällsynt bland nyfödda och bärs i dag främst av äldre män. Den distinkta nordtyska formen har aldrig hört till de riktigt stora mansnamnen utan behållit en regional och tidstypisk prägel.

Närbesläktade namn

• Eilart
• Erhard