Eleonora

Ursprung

Eleonora är en romansk form av det provensalska Aliénor, ett namn vars ursprung är omdiskuterat. Enligt en vanlig förklaring uppstod det när Eleonora av Akvitanien (cirka 1124–1204), döpt Aenor efter sin mor, för åtskillnads skull kallades alia Aenor ('den andra Aenor'); andra tolkningar knyter det till grekiskans elos ('barmhärtighet') eller till Helena, och en folketymologi härleder det ur arabiskans uttryck för 'Gud är mitt ljus'. Till Sverige kom namnet på 1600-talet och är belagt sedan 1621. Till samma namnfamilj hör Eleonor, Ellinor, Leonora och kortformen Nora. Namnsdagen den 11 juli delas med Ellinor.

Betydelse

Osäkert ursprung; brukar tolkas som 'den barmhärtiga' eller 'ljuset', men betydelsen är inte säkert fastställd och anges ofta med flera konkurrerande förklaringar.

Kulturella referenser

Eleonora av Akvitanien, hertiginna av Akvitanien samt drottning av först Frankrike och sedan England, var en av medeltidens mäktigaste kvinnor och mor till bland andra Rikard Lejonhjärta. I Sverige bars namnformen framför allt av drottningar: Maria Eleonora av Brandenburg (1599–1655), gift med Gustav II Adolf och mor till drottning Kristina, förde in namnet i den svenska namnskatten, och änkedrottning Hedvig Eleonora (1636–1715), gift med Karl X Gustav, satt två gånger som förmyndarregent och bekostade utbyggnaden av slotten Drottningholm och Strömsholm. Internationellt har den italienska skådespelerskan Eleonora Duse (1858–1924) gjort namnet känt som en av teaterhistoriens stora gestalter.

Popularitet

Eleonora var länge ett namn med kunglig och aristokratisk prägel. Sedan 2000-talet har den långa, klangrika formen vuxit kraftigt på topplistorna och hör i dag till de mer populära flicknamnen i den klassiska namnrenässansen, ofta i sällskap med former som Ellinor och Nora.

Närbesläktade namn

• Eleanor
• Leonora
• Nora
• Lenore