Elise

Ursprung

Elise är en fransk-tysk kortform av Elisabet, ytterst av hebreiskans Elisheva, som brukar tolkas som 'Gud är min ed' eller 'Guds löfte'. Formen togs upp som självständigt namn via 1700- och 1800-talets europeiska kulturkretsar och fick spridning i Sverige under 1800-talet. Till den stora namnfamiljen hör Elisabet, smekformen Lisa — som Elise delar namnsdag med den 20 september — samt former som Elsa och Lise. Den korta, klangrika formen har gjort namnet gångbart i flera europeiska språk.

Betydelse

'Gud är min ed' eller 'Guds löfte' — kortform av Elisabet, av hebreiskans Elisheva.

Kulturella referenser

Elise Ottesen-Jensen (1886–1973) var en av den svenska sexualupplysningens pionjärer; hon var med och grundade Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) 1933 och ledde det fram till 1959, och förbundets tidskrift Ottar bär hennes smeknamn. Konstnären Elise Arnberg (1826–1891) blev känd för sina porträttminiatyrer på elfenben och var även verksam som fotograf. Internationellt har namnet gjorts känt genom Ludwig van Beethovens pianostycke 'Für Elise' (omkring 1810), ett av den klassiska musikens mest spelade verk; vem den verkliga Elise var är dock omtvistat, och forskare har bland annat föreslagit Therese Malfatti och Elisabeth Röckel.

Popularitet

Vanligt i Sverige redan på 1800-talet och har sedan 2000-talet upplevt en stark renässans, så att det åter hör till de mer använda flicknamnen för nyfödda. Den korta, klassiska formen passar väl in i tidens förkärlek för internationella, lättuttalade namn med historisk förankring och har samtidigt en mjuk, tidlös klang.

Närbesläktade namn

• Elisabet
• Lisa
• Eliise