Erik

Ursprung

Erik kommer från fornnordiskans Eiríkr, sammansatt av ei- (tolkat som 'alltid', 'evig' eller 'ensam') och ríkr ('mäktig, härskare'). Det hör till de äldsta belagda mansnamnen i Norden och förekommer redan på vikingatida runstenar. Genom medeltiden blev det ett av de mest använda kunganamnen och har sedan dess en obruten användning i Sverige.

Betydelse

'Ensam härskare' eller 'evigt mäktig' — en regenttitel snarare än ett vardagligt epitet. Förleden ei- är osäker och har tolkats på flera sätt.

Kulturella referenser

Erik den helige (Erik Jedvardsson, död 18 maj 1160) är Sveriges nationalhelgon och Stockholms skyddspatron; han knäsattes som helgon av sin son på 1170-talet och ingår i Stockholms stadsvapen. Hans dödsdag, Eriksdagen den 18 maj, är hans namnsdag i almanackan och markerade förr vårens inträde. Flera kungar bar namnet fram till Erik XIV (1533–1577), men regentnumret XIV är delvis missvisande: det bygger på Johannes Magnus delvis påhittade kungalängd, och det verkliga antalet Erik-kungar är osäkert. Skalden Erik Axel Karlfeldt (1864–1931) tilldelades postumt Nobelpriset i litteratur 1931. Eriksdagen var i det gamla bondesamhället en viktig sådag, och talesättet 'Om Erik ger ax ger Olof kaka' speglade tron att Sankt Erik vakade över det späda axet medan Sankt Olof (29 juli) vårdade det mognade. Namnformsfamiljen omfattar stavningen Eric, den folkliga svenska biformen Jerker och den feminina motsvarigheten Erika.

Popularitet

Erik är en tidlös klassiker som aldrig riktigt försvinner ur topplistorna och återkommit som ett av de vanligaste pojknamnen. Korta, rakt uttalade namn som Erik har förstärkts av 2000-talets trend mot enkla, traditionella mansnamn.

Närbesläktade namn

• Eric
• Erich
• Jerker
• Erika