Erna

Ursprung

Erna är en kortform och feminin sidoform av germanska namn på Ern-, framför allt Ernst, och hör ytterst samman med germanskans ernust ('allvar, beslutsamhet'). Det kan också uppfattas som en smekform av de längre kvinnonamnen Ernesta och Ernestina, latiniserade feminina bildningar till Ernst. Som självständigt kvinnonamn växte Erna fram i den tysk-nordiska namnskatten under 1800-talet och kom till Sverige med den våg av korta, tyskklingande kvinnonamn som blev moderna kring sekelskiftet 1900.

Betydelse

'Den allvarsamma' eller 'den beslutsamma' — feminin form av Ernst, ytterst av germanskans ernust ('allvar').

Kulturella referenser

Erna firar namnsdag den 2 mars tillsammans med Ernst, den maskulina grundform som namnet är bildat till. Erna har aldrig fått någon framträdande svensk namnbärare, utan dess mest kända bärare hör hemma i den tyska musikvärlden. Koloratursopranen Erna Sack (1898–1972) kallades 'den tyska näktergalen' för sitt osedvanligt höga röstläge och blev en internationell konsertstjärna under 1930-talet. Den lyriska koloratursopranen Erna Berger (1900–1990), född i Dresden, hörde till mellankrigstidens och efterkrigstidens ledande operasångerskor med Nattens drottning i Trollflöjten och Konstanze i Enleveringen ur seraljen bland sina paradroller, verksam vid bland annat Berlins och Wiens operahus. Namnformsfamiljen omfattar grundformen Ernst, de längre feminina formerna Ernestine och Ernesta samt smekformen Erni.

Popularitet

Erna var som mest brukat i Sverige under 1900-talets förra hälft, ungefär från 1910- till 1950-talen, då korta tvåstaviga kvinnonamn av tysk typ var moderna. Därefter har det blivit sällsynt bland nyfödda och uppfattas i dag som ett tydligt mellangenerationsnamn med gammaldags, något tyskklingande prägel. Någon renässans i klass med andra korta klassiker har det ännu inte fått.

Närbesläktade namn

• Erni
• Ernst
• Ernestine