Eskil

Ursprung

Eskil är ett fornnordiskt mansnamn sammansatt av áss ('asagud, gud') och ketill ('kittel; offerkittel', även 'hjälm'). Det är belagt i Sverige sedan tidig medeltid, dels som inhemskt namn, dels buret av den engelske missionären Sankt Eskil. Den medeltida formen var Æskil.

Betydelse

'Gudarnas kittel' eller 'gudomlig hjälm' — av áss ('gud') och ketill ('offerkittel').

Kulturella referenser

Sankt Eskil var en engelsk munk som på 1000-talet vigdes till missionsbiskop över Mälarlandskapen och slog sig ner i Tuna, det nuvarande Eskilstuna, som bär hans namn. Omkring år 1080 stenades han till döds i Strängnäs när han försökte hindra ett hedniskt blot, och han vördas tillsammans med Sankt Botvid som Södermanlands skyddshelgon; Strängnäs domkyrka restes sedermera på den gamla offerplatsen. Enligt legenden blev hans döda kropp så tung att bärarna måste stanna vid Tuna, där han begravdes och en kyrka byggdes; omkring 1170 reste johannitermunkar ett kloster vid graven, som blev en vallfartsort. Eskil firar namnsdag den 12 juni. Bland moderna bärare märks centerpartisten Eskil Erlandsson, jordbruksminister 2006–2010 och landsbygdsminister 2011–2014, samt framtidsforskaren och författaren Eskil Block (1932–2013). Namnformsfamiljen omfattar stavningsvarianten Eskild och den fornnordiska grundformen Asketil.

Popularitet

Eskil var vanligt i Sverige under 1900-talets mitt men blev därefter mindre brukat. Under 2010-talet har det upplevt en mild renässans bland föräldrar med smak för korta, kärva fornnordiska mansnamn, i sällskap med namn som Folke och Vidar. Namnets starka koppling till Eskilstuna och Sörmlands historia ger det en tydlig regional och historisk förankring.

Närbesläktade namn

• Asketil
• Eskild