Finn

Ursprung

Finn är ett fornnordiskt mansnamn med flera möjliga rötter. En tolkning utgår från folknamnet finn, som i fornnordiska källor kunde beteckna samer eller folk i norr, medan en annan knyter namnet till en självständig personnamnsstam Finnr, belagd i isländska sagor och på runstenar. Namnet kan också uppstå som kortform av sammansatta namn med Finn- som förled. Det iriska Finn (Fionn) har en helt annan rot — det iriska ordet för 'ljus, ljushårig' — men sammanfaller i form.

Betydelse

Osäkert ursprung, antingen av folknamnet finn ('same; folk i norr') eller av den fornnordiska namnstammen Finnr. Betydelsen är omdiskuterad.

Kulturella referenser

Finn firar namnsdag den 16 oktober. Den mest kända svenska bäraren är meteorologen och polarforskaren Finn Malmgren (1895–1928), som deltog i Roald Amundsens Maud-expedition, var med ombord på luftskeppet Norge över Nordpolen 1926 och slutligen följde med Umberto Nobiles luftskepp Italia 1928; sedan skeppet störtat på packisen omkom han under den dramatiska vandringen mot räddning, och hans kropp återfanns aldrig. Trubaduren och författaren Finn Zetterholm (född 1945) tillhörde den krets av vissångare som på 1960-talet uppträdde på pråmen Storken tillsammans med Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström, och har sedan 1980-talet blivit en flitig och uppskattad barnboksförfattare. I irisk-keltisk myt är hjälten Fionn mac Cumhaill, ledare för krigarsällskapet Fianna, en av sagolitteraturens stora gestalter — ett likljudande men etymologiskt skilt namn. Namnformsfamiljen omfattar den isländska formen Finnur.

Popularitet

Finn var länge sällsynt i Sverige men har sedan 2000- och 2010-talen blivit mycket populärt och klättrat snabbt på topplistorna för nyfödda pojkar. Den korta, kärva enstaviga formen passar väl in i tidens förkärlek för korta nordiska mansnamn, i sällskap med namn som Vide, Loke och Sixten. Namnet förenar fornnordisk klang med internationell gångbarhet.

Närbesläktade namn

• Finnur
• Fionn