Frans

Ursprung

Frans är den nordiska formen av Franciscus, ytterst av germanskans och latinets francus ('frank, fri'), folknamnet på frankerna. Franciscus betydde ursprungligen 'liten frank' eller 'fransman' och blev tillnamn på köpmanssonen Giovanni di Bernardone, sedermera den helige Franciskus av Assisi (1182–1226). Via helgonet och franciskanorden spreds namnet genom hela Europa, och i Sverige har den korta formen Frans använts sedan senmedeltiden.

Betydelse

'Frank, fri' eller 'fransmannen' — av francus, i den nordiska kortformen av Franciscus.

Kulturella referenser

Helgonet Franciskus av Assisi, fattigdomens och naturens skyddspatron, övergav ett förmöget köpmanshem för ett liv i armod och grundade franciskanorden; han räknas till medeltidens mest älskade religiösa gestalter. Bland svenska bärare är författaren Frans G. Bengtsson (1894–1954) den mest kända — hans vikingaroman Röde Orm, utgiven i två delar 1941 och 1945, hör till 1900-talets största svenska bokframgångar och har översatts till en lång rad språk. Bengtsson föddes passande nog på Fransdagen den 4 oktober. Frans firar namnsdag denna dag tillsammans med Frank, en placering knuten till Franciskus festdag. Internationellt bar den österrikiske kompositören Franz Schubert (1797–1828) namnet i dess tyska form. Namnformsfamiljen omfattar Franz, Frank, den spanska Francisco och den feminina Franciska.

Popularitet

Frans var länge ett gammaldags namn men har upplevt en stark renässans sedan 2010-talet och hör i dag till de mer omtyckta pojknamnen för nyfödda. Den korta, kärva nordiska formen passar väl in i tidens trend mot klassiska, lätt ålderdomliga namn som Folke, Sixten och Hugo. Den behåller en tydligt svensk-nordisk prägel jämfört med de internationella varianterna Franz och Francisco.

Närbesläktade namn

• Franz
• Frank
• Francisco