Greger

Ursprung

Greger är den nordiska formen av Gregorius, ytterst av grekiskans Grēgórios, bildat till verbet grēgorein ('vaka, vara vaksam'). Namnet spreds genom kyrkan och de många påvar som burit namnet Gregorius och uppfattades tidigt som ett namn med stark religiös prestige. I den svenska almanackan stod länge den latinska formen Gregorius, men i 1901 års namnlängd ersattes den av den folkliga svenska formen Greger. Besläktade former i samma namnfamilj är grundformen Gregorius, den tyska Gregor och den engelska kortformen Greg.

Betydelse

'Den vaksamme' eller 'vakthållaren' — nordisk form av Gregorius, av grekiskans grēgorein ('vaka').

Kulturella referenser

Påven Gregorius den store (omkring 540–604) räknas till de fyra latinska kyrkofäderna och har gett namn åt den gregorianska sången, medan påven Gregorius XIII införde den gregorianska kalendern 1582. Gregoriusdagen den 13 mars firas till hans minne och hörde före kalenderreformen till vårens viktigaste märkesdagar, då den sammanföll med vårdagjämningen; enligt Bondepraktikan kunde dagens väder förutsäga den kommande vårens, och i Jämtland höll man vid samma tid Gregoriemarknad, medan man i Bohuslän knöt seder som att springa barfota och olika åtgärder mot ohyra till dagen. Bland svenska bärare märks ryttaren Greger Lewenhaupt (1920–2008), generalmajoren Greger Falk (1910–1990) i flygvapnet och fäktaren Greger Forslöw (född 1961).

Popularitet

Greger var måttligt vanligt i Sverige under 1900-talets mitt och hörde då till de klassiska nordiska mansnamnen. I dag är det sällsynt bland nyfödda men förekommer som ett klassiskt val med stark religiös och kyrkohistorisk klangbotten, och förknippas främst med män födda under förra seklet.

Närbesläktade namn

• Gregorius
• Gregor
• Greg