Helmer

Ursprung

Helmer är ett germanskt mansnamn vars ursprung är något omdiskuterat: antingen sammansatt av fornhögtyskans heil ('hel, sund') och mār ('berömd'), eller av helm ('hjälm') och en germansk *haria- ('härförare, krigare'), jämför det nordiska Hjalmar. Enligt Institutet för språk och folkminnen kom namnet in i svenskt namnskick i slutet av 1500-talet genom adelssläkten Mörner. Det var populärt kring sekelskiftet 1900 men ovanligt under större delen av 1900-talet. Besläktade former i samma namnfamilj är Helmar, den tyska Helmuth och det nordiska Hjalmar.

Betydelse

'Den hjälmberömde' eller 'beskyddaren med berömmelse' — av de germanska leden helm ('hjälm') och mār ('berömd'); förledens ursprung är omdiskuterat.

Kulturella referenser

Landskapsmålaren Helmer Osslund (1866–1938) räknas som en av Sveriges främsta naturmålare och kallades 'Norrlands upptäckare'; han studerade en kort tid för Paul Gauguin i Paris och skapade ett eget, dekorativt bildspråk i skildringen av de norrländska vidderna. Poeten Helmer Grundström (1904–1986), känd som Norrlandspoeten, debuterade 1929 med diktsamlingen Skum och skildrade i mer än femtio år det fattiga och slitande folket i den karga norrländska naturen; han tillhörde Klarabohemerna i Stockholm och belönades 1980 med Dan Andersson-priset. Författaren Helmer Linderholm hör till andra moderna bärare. Helmer delar namnsdag den 16 januari med det besläktade Hjalmar.

Popularitet

Helmer var vanligt i Sverige kring sekelskiftet 1900 men blev ovanligt under större delen av 1900-talet. På 2010-talet har det upplevt en tydlig renässans bland föräldrar med smak för korta, klassiska germanska mansnamn och hör i dag åter till de återkomna namnvalen bland nyfödda.

Närbesläktade namn

• Helmar
• Helmuth
• Hjalmar