Hildegard

Ursprung

Hildegard är ett germanskt kvinnonamn sammansatt av hildr ('strid, kamp') och gard ('inhägnad, skydd, gård'), med en grundbetydelse som brukar tolkas som 'den som ger skydd i strid'. Namnet är belagt redan i frankisk tid — Karl den stores andra hustru hette Hildegard (omkring 758–783) — och fick stor spridning i de tyska länderna under medeltiden. Det nådde Norden främst i kristen tid och hör till samma breda hild-namnfamilj som Hilda, Hildur och Mathilda. I Sverige har Hildegard alltid burit en tydligt tysk och katolsk klangbotten.

Betydelse

'Den som skyddar i strid' eller 'stridsgården' — av germanskans hildr ('strid') och gard ('inhägnad, skydd, gård').

Kulturella referenser

Den heliga Hildegard av Bingen (1098–1179) var benediktinsk abbedissa, mystiker, tonsättare, naturvetare och författare och hör till medeltidens mest mångsidiga gestalter; hennes visionsverk Scivias och hennes andliga sånger räknas till tidens viktigaste. År 2012 upphöjde påven Benedikt XVI henne till kyrkolärare, en värdighet som tillkommit endast fyra kvinnor. Bland svenska bärare märks pionjären Hildegard Björck (1847–1920), som i maj 1874 vid Uppsala universitet blev den första kvinna i Sverige som avlade en akademisk examen och 1880 den första kvinnliga studenten vid Lunds universitet. Hildegard har namnsdag den 17 september.

Popularitet

Sällsynt i Sverige och vanligast under 1800-talets senare del och 1900-talets början, ofta i familjer med tysk anknytning. Den långa, distinkta formen har en stark religiös och historisk klangbotten och har — till skillnad från de kortare släktingarna Hilda och Hildur — inte fått någon modern renässans, utan förblir ett ovanligt och högtidligt val.

Närbesläktade namn

• Hilda
• Hilde