Hugo

Ursprung

Hugo är ett germanskt mansnamn av det fornhögtyska hugu ('sinne, tanke, ande, mod'). Det hör till en stor germansk namnfamilj där samma led ingår i sammansatta namn som Hubert och Humbert, och bars tidigt av frankisk och tysk adel — flera medeltida grevar och biskopar hette Hugo. Namnet spreds genom medeltidens Europa och nådde Norden, där det levt vidare som självständigt mansnamn. Den franska formen Hugues och den engelska Hugh hör till samma ursprung.

Betydelse

'Den klokt tänkande', 'sinne' eller 'ande' — av det germanska hugu, som betecknar tanke- och sinnesförmåga.

Kulturella referenser

Tonsättaren och dirigenten Hugo Alfvén (1872–1960) hör till den svenska nationalromantikens centralgestalter; hans Midsommarvaka — Svensk rapsodi nr 1 — och hans symfonier är bland de mest spelade svenska orkesterverken. Han var director musices vid Uppsala universitet 1910–1939 och ledde manskören Orphei Drängar i nära fyra decennier, och hans balett Bergakungen rymmer den välkända Vallflickans dans. Den franske författaren Victor Hugo (1802–1885) skrev Ringaren i Notre Dame och Les Misérables, två av världslitteraturens mest älskade romaner. Det tyska modehuset Hugo Boss har gjort den korta formen till ett internationellt varumärke. Hugo har namnsdag den 3 november.

Popularitet

Mycket vanligt i Sverige under 1900-talets första hälft och åter mycket populärt sedan 2000-talet, då Hugo konsekvent hört till de vanligaste pojknamnen och tidvis legat på topp-15. Den korta, klangfulla formen passar väl tidens förkärlek för klassiska, lättuttalade mansnamn och har gjort namnet till en av samtidens favoriter.

Närbesläktade namn

• Hugh
• Huge
• Hubert