Katarina

Ursprung

Katarina kommer från grekiskans Aikaterínē, ett namn av omdiskuterad och osäker härkomst. Tidigt knöts det genom folklig och lärd etymologi till grekiskans katharós ('ren'), och det var sannolikt denna association som gav upphov till stavningen med -th-. Formen spreds över hela Europa genom vördnaden av martyren Katarina av Alexandria och blev under medeltiden ett av de allra vanligaste kvinnonamnen även i Sverige, buret genom alla samhällsklasser. Genom medeltida förkortning gav namnet upphov till flera självständiga svenska former, framför allt Karin och Kajsa.

Betydelse

Osäkert ursprung, möjligen 'den rena' genom anknytning till grekiskans katharós.

Kulturella referenser

Helgonet Katarina av Alexandria (enligt traditionen cirka 287–305) hör till medeltidens mest vördade kvinnliga helgon och är skyddspatron för bland andra filosofer och teologer; enligt legenden skulle hon avrättas på ett piggförsett hjul, det så kallade katarinahjulet, som dock brast. Katarina Jagellonica (1526–1583), polsk prinsessa och gift med Johan III, var den mest betydande katolska drottningen i 1500-talets Sverige och mor till kung Sigismund. Katarina den stora (regerade 1762–1796) hör till Rysslands mäktigaste regenter. Bland moderna svenska bärare märks Katarina Taikon (1932–1995), författare och en av de ledande gestalterna i den svenska medborgarrättsrörelsen för romer; hennes självbiografiska barnboksserie om Katitzi, inledd 1969, synliggjorde diskrimineringen av romer.

Popularitet

Katarina var mycket populärt i Sverige under 1900-talets mitt och har därefter behållit en stadig om än mindre dominerande position. Namnsdagen firas den 25 november tillsammans med den slaviska kortformen Katja. Till samma stora namnfamilj hör de självständiga svenska formerna Karin och Kajsa, den slaviska Katja samt stavningen Catharina. Den långa, klassiska formen har en tidlös prestige och räknas till de mest klassiska kvinnonamnen.

Närbesläktade namn

• Catharina
• Catherine
• Karin
• Kajsa