Knut

Ursprung

Knut är ett fornnordiskt mansnamn av fornnordiskans knútr ('knut, knöl'), kanske ursprungligen ett binamn syftande på en kraftig eller satt person. Det hör till de äldsta belagda nordiska mansnamnen och förekommer i fornnordiska kungasagor; särskilt känt blev det genom nordiska regenter under vikingatid och medeltid. I svensk namnskatt har Knut levt vidare oavbrutet sedan medeltiden, vid sidan av den danska formen Knud och den engelska Canute.

Betydelse

'Knut' eller 'knöl' — av fornnordiskans knútr, möjligen ett ursprungligt binamn.

Kulturella referenser

Bland svenska bärare märks nationalekonomen Knut Wicksell (1851–1926), professor i Lund och en av den moderna penningteorins pionjärer, vars arbeten om ränta och prisbildning fått internationellt inflytande och gett upphov till begreppet den Wicksellska kumulativa processen. Bankmannen Knut Agathon Wallenberg (1853–1938), chef för Stockholms Enskilda Bank och utrikesminister 1914–1917, grundade tillsammans med sin hustru den betydande Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, en av landets största forskningsfinansiärer. Namnsdagen den 13 januari, Tjugondag Knut, har gett upphov till den svenska seden att 'dansa ut julen' och plundra julgranen på godsaker innan den kastas ut; dagen bär namn efter den danske hertigen och helgonet Knut Lavard (omkring 1096–1131) och flyttades på 1600-talet till den 13 januari, vilket gav den svenska julen dess karakteristiska längd av tjugo dagar.

Popularitet

Knut var vanligt bland svenska pojkar under 1800-talet och 1900-talets förra hälft men blev därefter länge sällsynt; på 2010-talet har det upplevt en mild renässans bland föräldrar med smak för korta, klassiska nordiska mansnamn. Namnsdagen firas den 13 januari. Till samma namnfamilj hör den danska formen Knud och de engelska Canute och Knute. Den korta, kärva formen har en omisskännligt fornnordisk klangbotten.

Närbesläktade namn

• Canute
• Knud
• Knute