Konrad

Ursprung

Konrad är ett germanskt mansnamn, sammansatt av fornhögtyskans kuon(i) ('djärv, modig') och rad ('råd, rådgivare'), med betydelsen 'den djärve rådgivaren'. Under medeltiden hörde namnet till de mest omtyckta i Tyskland, buret av kungar, hertigar och kyrkofurstar, och det nådde Sverige i slutet av 1200-talet; det äldsta svenska belägget är Conradus från 1293. Den lågtyska sidoformen Kord hör till samma ursprung som kortformen Kurt. Vid sidan av Konrad står stavningen Conrad.

Betydelse

'Den djärve rådgivaren' eller 'modig i råd' — av fornhögtyskans kuon ('djärv') och rad ('råd').

Kulturella referenser

Namnsdagen den 12 november firas till minne av Konrad av Konstanz, en biskop som dog 976 och senare helgonförklarades. Bland namnets internationella bärare märks den tyske statsmannen Konrad Adenauer (1876–1967), Förbundsrepubliken Tysklands förste förbundskansler 1949–1963 och en av efterkrigstidens centrala europeiska politiker, samt den österrikiske zoologen och etologen Konrad Lorenz (1903–1989), en av den moderna beteendeforskningens grundare, som 1973 delade Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina studier av djurs beteendemönster. En svensk bärare är spelmannen och instrumentbyggaren Konrad Andersson (1886–1965) från Österlövsta i Uppland, känd för sitt arbete med nyckelharpan i en bygd med stark spelmanstradition.

Popularitet

Konrad var som vanligast bland svenska pojkar under 1800-talets senare hälft och 1900-talets första decennier men blev därefter sällsynt bland nyfödda. Under 2000- och 2010-talen har namnet fått en mild renässans i takt med att klassiska, lite ålderdomliga mansnamn åter kommit på modet. Namnsdagen firas den 12 november tillsammans med Kurt. Till samma namnfamilj hör stavningen Conrad, den lågtyska kortformen Kurt och formen Conny.

Närbesläktade namn

• Conrad
• Conny
• Kurt