Lars

Ursprung

Lars är en nordisk-svensk kortform av Laurentius, ytterst av latinets laurus ('lager', 'lagerkrans'). Namnet kom till Norden via kyrkans kalender och vördnaden av martyren Sankt Laurentius, och blev genom medeltida förkortning ett av Sveriges mest folkliga mansnamn, med vidareformer som Lasse och Lorens.

Betydelse

'Lagerprydd' eller 'från Laurentum' — kortform av Laurentius, av latinets laurus.

Kulturella referenser

Sankt Laurentius (Sankt Lars) av Rom (död 258) var en romersk diakon som enligt traditionen led martyrdöden på ett glödande halster. Han vördas som skyddshelgon för bland andra kockar, en anspelning på halsterdöden. Hans minnesdag, Larsmäss den 10 augusti, var i det gamla bondesamhället en viktig gräns i skördearbetet, då slåttern på många håll skulle vara avslutad; enligt folktron och Bondepraktikan bådade vädret denna dag hur hösten skulle bli, och i norra Sverige räknades dagen till de frostkänsliga järnnätterna. Industrigrundaren Lars Magnus Ericsson (1846–1926) startade telefonföretaget Ericsson. Författaren Lars Gustafsson (1936–2016) blev internationellt känd som romanförfattare, poet och filosof, och dramatikern Lars Norén (1944–2021) räknas som den främste svenske dramatikern efter Strindberg. Konstnären Lars Vilks (1946–2021) väckte världsdebatt med sina rondellhundar och byggde träskulpturen Nimis på Kullaberg.

Popularitet

Lars hörde till de allra vanligaste mansnamnen i Sverige under 1900-talet, särskilt från 1940- till 1960-talen, och bärs i dag av tiotusentals män. Smekformen Lasse är allmänt känd, och namnet lever också vidare i det mycket vanliga efternamnet Larsson. Namnsdagen firas den 10 augusti. Den korta, distinkta formen har en tidlös svensk prägel.

Närbesläktade namn

• Laurentius
• Larry
• Lasse