Lucia

Ursprung

Lucia kommer från latinets Lucia, feminin form av mansnamnet Lucius, bildat till lux ('ljus'). Namnet bars av martyren Lucia av Syrakusa och spreds genom hennes helgonkult över det kristna Europa. I Sverige har det en särställning genom att sammanfalla med Luciadagen den 13 december, men som dopnamn var Lucia länge sällsynt och har först under senare årtionden börjat bäras av nyfödda flickor i större antal.

Betydelse

'Den ljusa' eller 'hon som hör ljuset till' — av latinets lux ('ljus'), feminin form av Lucius.

Kulturella referenser

Helgonet Lucia av Syrakusa (cirka 283–304) led martyrdöden på Sicilien under kejsar Diocletianus kristendomsförföljelser och blev under medeltiden ett av de mest vördade kvinnliga helgonen. I Sverige smälte hennes minnesdag samman med fornnordiska ljus- och vintertraditioner, eftersom den 13 december enligt den gamla julianska kalendern infaller nära årets längsta natt — i folktron den farliga Lussinatten. De äldsta svenska beläggen för ett luciafirande kommer från västsvenska herrgårdar på 1700-talet, men det moderna luciatåget, med vitklädd lucia, ljuskrona och tärnor, fick sitt genombrott 1927, då Stockholms Dagblad korade stadens första offentliga Lucia. Till högtiden hör Luciasången 'Sankta Lucia, ljusklara hägring', vars svenska text skrevs av Arvid Rosén 1928 till en neapolitansk melodi av Teodoro Cottrau.

Popularitet

Som dopnamn var Lucia länge ovanligt i Sverige men har sedan 2000-talet stadigt blivit vanligare bland nyfödda flickor, ofta i familjer med sydeuropeisk bakgrund. Den klangrika formen bär en stark kulturell laddning genom Luciatraditionen och uppfattas som internationell, ljus och högtidlig.

Närbesläktade namn

• Lucy
• Lucie
• Luce