Magnus

Ursprung

Magnus kommer från latinets magnus ('stor, stora'). Spreds via Karl den stores son Karoloman vars dopnamn var Carolus Magnus, sedan via flera norska och svenska kungar.

Betydelse

'Den store' eller 'mäktig' — av latinets magnus.

Kulturella referenser

Sju svenska kungar har burit namnet Magnus, däribland Magnus Eriksson (1316–1374) och Magnus Ladulås (cirka 1240–1290). Den isländske kungen Magnus den gode hör till nordens medeltidens viktigaste regenter. Den svenske kompositören Magnus Lindberg och skidåkaren Magnus Eriksson hör till moderna bärare. Den korta, distinkta formen har en stark klassisk prestige.

Popularitet

Mycket populärt i Sverige under 1900-talets mitt och har behållit en stadig position på topplistorna. Den klangrika klassiska formen har en tidlös prägel.

Närbesläktade namn

• Mans
• Magne
• Mauno