Magnus

Ursprung

Magnus kommer från latinets magnus ('stor, mäktig'), ursprungligen ett romerskt tillnamn som i Pompeius Magnus. Som personnamn spreds det i Norden efter Karl den stores latinska epitet Carolus Magnus; den förste nordiske kungen med namnet fick det till åminnelse av kejsaren. Det äldsta belägget i Sverige är en runristning i Bringetofta kyrka i Småland från 1100-talet: 'Herr Magnus'.

Betydelse

'Den store' eller 'den mäktige' — av latinets magnus.

Kulturella referenser

Flera svenska medeltidskungar bar namnet, däribland Magnus Ladulås (cirka 1240–1290), kung 1275–1290, vars tillnamn enligt traditionen syftar på att han skyddade böndernas förråd, och som förknippas med Alsnö stadga som lade grunden till det svenska frälset. Magnus Eriksson (1316–1374), kung över Sverige och under en period även Norge, gav landet dess första gemensamma lag, Magnus Erikssons landslag. Bland moderna bärare märks artisten Magnus Uggla (född 1954), känd för satiriska texter och hits som Sommartider och invald i Melodifestivalens Hall of Fame 2020. Landslagsmålvakten Magnus Hedman (född 1973), förstemålvakt 1997–2004 och med i VM-truppen 2002, är en annan känd modern bärare. Namnet har den folkliga kortformen Måns, som delar namnsdagen den 19 augusti. Den korta, distinkta formen har en stark klassisk och kunglig klangbotten.

Popularitet

Mycket vanligt i Sverige under 1900-talets mitt och senare hälft, då det hörde till de populäraste pojknamnen och under lång tid behöll en stadig position på topplistorna. I dag är det mindre vanligt bland nyfödda men förblir ett etablerat och tidlöst svenskt mansnamn med klassisk prägel.

Närbesläktade namn

• Mans
• Magne
• Mauno