Matteus

Ursprung

Matteus kommer från grekiskans Matthaíos, ytterst av hebreiskans Mattaj eller Mattityahu ('Jahves gåva'), sammansatt av mattan ('gåva') och en kortform av gudsnamnet Jah. Namnet är belagt i Sverige sedan 1219 men har genom historien ofta sammanblandats med det närbesläktade Mattias och dess kortformer Mats och Mattis, som går tillbaka på samma hebreiska rot men ursprungligen avsåg en annan biblisk gestalt. Till samma namnfamilj hör Mattias, Mats, Matti och den italienska formen Matteo. I svenska almanackan har Matteus namnsdag den 21 september, i äldre tid kallad 'Matsmässa om hösten' för att skilja den från Mattias dag den 24 februari.

Betydelse

'Jahves gåva' — ytterst av hebreiskans Mattityahu, här i den grekiska formen Matthaíos.

Kulturella referenser

Aposteln och evangelisten Matteus, en av Jesu tolv lärjungar, var enligt evangelierna publikan (tullindrivare) innan han följde Jesus, och han räknas traditionellt som författare till Matteusevangeliet, det första av de fyra evangelierna; han firas den 21 september. Namnet bär upp ett av västerlandets mest storslagna musikverk i Johann Sebastian Bachs Matteuspassionen (BWV 244), uruppförd på långfredagen den 11 april 1727 i Thomaskyrkan i Leipzig och på nytt uppmärksammad genom Felix Mendelssohns berömda återuppförande 1829. Aposteln avbildas också i Caravaggios mästarverk Matteus kallelse (1599–1600). Som svenskt tilltalsnamn är Matteus däremot sällsynt; de flesta har föredragit sidoformerna Mattias, Mathias och Mats.

Popularitet

Matteus har aldrig fått samma spridning som de övriga evangelistnamnen eller som de inhemska kort- och sidoformerna Mattias och Mats. Namnet har förekommit i blygsam omfattning sedan medeltiden med vissa uppgångar kring sekelskiftet 1900 och på senare år, men det uppfattas alltjämt som ett ovanligt val med uttalad biblisk-religiös anstrykning snarare än som ett vardagligt tilltalsnamn.

Närbesläktade namn

• Matthias
• Matt
• Matteo