Ossian

Ursprung

Ossian är en litterär form av det iriska Oisín, av fornkeltiskans os ('hjort') med diminutivändelsen -ín, ungefär 'den lilla hjorten' eller 'hjortkalven'. Namnet fick sin moderna spridning genom den skotske författaren James Macphersons Ossian-dikter på 1760-talet, vilka han utgav som översättningar av en uråldrig keltisk bard men som till stor del var hans egna verk. Diktsamlingarna nådde snabbt Norden, och Ossian togs i bruk som dopnamn under romantiken. I svenska almanackan har Ossian namnsdag den 1 december.

Betydelse

'Den lilla hjorten' eller 'hjortkalven' — av iriskans Oisín, av os ('hjort') med diminutivändelse.

Kulturella referenser

I de iriska och skotska sägnerna är Oisín son till hjälten Fionn mac Cumhaill och själv en stor skald, och det är denna gestalt Macpherson lånade när han skapade barden Ossian. Macphersons dikter fick ett enormt genomslag på den europeiska romantiken: Goethe lät sin Werther läsa Ossian, och Napoleon lär ha burit dikterna med sig på sina fälttåg. I Sverige bars namnet av etnologen och konstnären Ossian Elgström (1883–1950), som skildrade samiskt och arktiskt liv i böcker som Lapska myther (1914) och i sina målningar. Bland nutida bärare märks konstnären och regissören Ossian Melin (född 1990).

Popularitet

Ossian har funnits i Sverige sedan 1800-talet, då det togs upp under romantikens svärmeri för Macphersons keltiska diktning. Efter att länge ha varit sällsynt har namnet under 2000- och 2010-talen rönt ett förnyat intresse och uppfattas i dag som ett klangfullt och något ovanligt val med romantisk-litterär bakgrund.

Närbesläktade namn

• Oisin
• Oscar