Ragnhild

Ursprung

Ragnhild är ett fornnordiskt kvinnonamn sammansatt av förleden Ragn- (av regin 'rådande makter, råd, beslut') och efterleden -hild (av hildr 'strid, kamp'). Namnet är belagt redan i medeltida nordiska källor, var vanligt under medeltiden och kom åter i bruk i samband med den nordiska namnrenässansen på 1800-talet. Ragnhild delar namnsdag med Ragnvald den 15 juli.

Betydelse

'Den som råder i strid' eller 'stridsmö av rådande makter' — av regin ('råd') och hildr ('strid').

Kulturella referenser

Namnets mest kända svenska bärare är Sankta Ragnhild av Tälje (omkring 1075–1117), som enligt 1400-talskällor ska ha varit en svensk drottning, gjort pilgrimsfärd till Rom och Jerusalem och grundat kyrkan i Tälje. De äldsta bevarade källorna om henne är ett epitafium i två 1400-talsavskrifter, men hon hålls för att sannolikt ha varit en historisk person. Hon vördas som skyddshelgon för både Södertälje och Söderköping, och hennes namn lever kvar i en rad Södertäljeplatser som Sankta Ragnhilds kyrka, Sankta Ragnhildsgatan och Ragnhildsborg. Namnet var spritt i den medeltida nordiska namnskatten och bars av flera furstinnor. Till namnfamiljen hör kortformen Ragna och de besläktade fornnordiska namnen Ragnvald och Ragnar, alla bildade till samma Ragn-led.

Popularitet

Ragnhild var måttligt vanligt i Sverige under 1900-talet, framför allt under första hälften, men hörde aldrig till de allra vanligaste flicknamnen. Den långa, högtidliga fornnordiska formen har en stark medeltida klangbotten. I dag är namnet sällsynt bland nyfödda men förekommer som ett klassiskt val med rötter i den nordiska hjältediktningen.

Närbesläktade namn

• Ragna
• Ranja
• Ranveig