Siv

Ursprung

Siv är ett fornnordiskt kvinnonamn som går tillbaka på fornnordiskans Sif, namnet på gudinnan med det gyllene håret som var åskguden Tors hustru. Etymologin är osäker; namnet brukar kopplas till en rot besläktad med fornnordiskans sifjar ('släktskap, svågerlag') och har därför tolkats som 'den med släktband' eller 'fred genom släktskap'. Som modernt dopnamn etablerades den korta formen Siv i Sverige först under sent 1800-tal och blev sedan en utpräglad 1900-talsklassiker. Namnsdag firas den 8 mars.

Betydelse

'Släkt, fränder' eller 'den besläktade' — av fornnordiskans Sif, ytterst möjligen av en rot besläktad med sifjar ('släktskap'). Den exakta betydelsen är omtvistad.

Kulturella referenser

I den fornnordiska mytologin är Sif gudinnan med det berömda gyllene håret, mest känd genom myten där Loke i ett av sina spratt klipper av henne håret; för att blidka den rasande Tor låter Loke dvärgar smida ett nytt hår av äkta guld, och vid samma tillfälle skapas flera av asarnas dyrgripar. Bland svenska bärare märks barnboksförfattaren och journalisten Siv Widerberg (1931–2020), som fick Nils Holgersson-plaketten 1978 och Astrid Lindgren-priset 1983, samt skådespelerskan Siv Ericks (1918–2005), verksam vid bland annat Dramaten. Den korta, enstaviga formen ger namnet en tydligt nordisk klangbotten.

Popularitet

Siv var mycket vanligt i Sverige under 1930- till 1950-talen och hörde då till de typiska flicknamnen i en hel generation. I dag är namnet sällsynt bland nyfödda och bärs framför allt av en äldre mellangeneration. Den enstaviga, fornnordiska formen har inte återkommit i någon tydlig modern renässans, men förknippas alltjämt med en klassisk svensk namnskatt.

Närbesläktade namn

• Sif
• Sivert