Staffan

Ursprung

Staffan är den nordiska, folkliga sidoformen av Stefan, ytterst av grekiskans Stéphanos ('krans, krona, segerkrans'), av verbet stéphein ('att kransa, omge'). Namnet bars av Stefanos, kristendomens förste martyr, och spreds via medeltidens kyrkokalender och helgonkult över Europa. I Norden utvecklades den inhemska formen Staffan, som länge var minst lika vanlig som Stefan och blev starkt knuten till annandag jul. Den latinska formen Stephanus ligger bakom de flesta europeiska varianterna. Staffan delar namnsdag med Stefan den 26 december.

Betydelse

'Krans', 'krona' eller 'segerkrans' — nordisk form av Stefan, av grekiskans Stéphanos.

Kulturella referenser

Sankt Stefan, kristendomens förste martyr, stenades enligt Apostlagärningarna till döds kort efter Jesu död, och hans dag den 26 december firas i Sverige som annandag jul, även kallad Staffansdagen. Dagen har gett upphov till den folkliga Staffansritten, då bygdens unga män på morgonen red i kapp till en källa för att vattna hästarna i tron att de skulle hålla sig friska under året, samt till Staffansvisan ('Staffan var en stalledräng'), i dag mest känd ur Luciatåget. Bland moderna bärare märks handbollsspelaren Staffan Olsson (född 1964), en av landslagets största profiler med tre OS-silver och flera VM- och EM-guld, samt nationalekonomen och moderatpolitikern Staffan Burenstam Linder (1931–2000), handelsminister och rektor för Handelshögskolan i Stockholm.

Popularitet

Staffan var mycket vanligt i Sverige under 1940- till 1960-talen och bärs i dag av en stor mellangeneration. Bland nyfödda är det numera mindre vanligt, men namnet behåller en stark folklig och julanknuten klangbotten. Den nordiska formen uppfattas ofta som varmare och mer hemtam än det internationella Stefan.

Närbesläktade namn

• Stefan
• Steve
• Stephen