Sten

Ursprung

Sten är ett fornnordiskt mansnamn av fornnordiskans steinn ('sten, klippa'). Det förekommer redan på vikingatida runstenar och ingår också som efterled i sammansatta namn som Torsten och Sigsten. Den enstaviga, kärva formen har en utpräglat nordisk prägel. Namnsdag firas den 14 december.

Betydelse

'Sten' eller 'klippa', av fornnordiskans steinn.

Kulturella referenser

Två svenska riksföreståndare ur Stureätten, som dominerade svensk politik under sengotiken och stred mot Kalmarunionen, har burit namnet: Sten Sture den äldre (cirka 1440–1503), som besegrade en dansk här i slaget vid Brunkeberg 1471 och lät beställa Bernt Notkes skulptur Sankt Göran och draken i Storkyrkan, samt Sten Sture den yngre (cirka 1493–1520), som sårades i slaget vid Bogesund och avled på Mälarens is i februari 1520; hans lik grävdes senare upp och brändes i samband med Stockholms blodbad samma höst. Bland moderna bärare märks författaren och kritikern Sten Selander (1891–1957), ledamot av Svenska Akademien från 1953, samt tonsättaren och tv-profilen Sten Broman (1902–1983), känd som mångårig programledare för musikfrågesporten Kontrapunkt. Den korta formen har en stark historisk klangbotten.

Popularitet

Sten var mycket vanligt i Sverige under 1900-talets första hälft, med en topp kring 1920- till 1940-talen, och bärs i dag av en stor mellangeneration. Namnet är numera sällsynt bland nyfödda och förknippas starkt med svensk 1900-talshistoria. Den enstaviga, fornnordiska formen, vars rot även lever kvar som efterled i namn som Torsten och Karsten, har inte återkommit i samma moderna renässans som flera andra korta mansnamn.

Närbesläktade namn

• Stein
• Stenis
• Stensson