Sten

Ursprung

Sten är ett fornnordiskt mansnamn av fornnordiskans steinn ('sten, klippa'). Det förekommer redan på vikingatida runstenar och ingår också som efterled i sammansatta namn som Torsten och Sigsten. Den enstaviga, kärva formen har en utpräglat nordisk prägel. Namnsdag firas den 14 december.

Betydelse

'Sten' eller 'klippa' — av fornnordiskans steinn.

Kulturella referenser

Två svenska riksföreståndare ur Stureätten, som dominerade svensk politik under sengotiken och stred mot Kalmarunionen, har burit namnet: Sten Sture den äldre (cirka 1440–1503), som besegrade en dansk här i slaget vid Brunkeberg 1471 och lät beställa Bernt Notkes skulptur Sankt Göran och draken i Storkyrkan, samt Sten Sture den yngre (cirka 1493–1520), som sårades i slaget vid Bogesund och avled på Mälarens is i februari 1520; hans lik grävdes senare upp och brändes i samband med Stockholms blodbad samma höst. Bland moderna bärare märks författaren och kritikern Sten Selander (1891–1957), ledamot av Svenska Akademien från 1953, samt tonsättaren och tv-profilen Sten Broman (1902–1983), känd som mångårig programledare för musikfrågesporten Kontrapunkt. Den korta formen har en stark historisk klangbotten.

Popularitet

Sten var mycket vanligt i Sverige under 1900-talets första hälft, med en topp kring 1920- till 1940-talen, och bärs i dag av en stor mellangeneration. Namnet är numera sällsynt bland nyfödda och förknippas starkt med svensk 1900-talshistoria. Den enstaviga, fornnordiska formen, vars rot även lever kvar som efterled i namn som Torsten och Karsten, har inte återkommit i samma moderna renässans som flera andra korta mansnamn.

Närbesläktade namn

• Stein
• Stenis
• Stensson