Ture

Ursprung

Ture är ett fornnordiskt mansnamn, en utvecklad form av fornnordiskans Þórir, som är sammansatt av gudanamnet Þórr ('Tor') och ett efterled som vanligen härleds ur urnordiskans *wīhaR ('kämpe, krigare'). Det hör därmed till samma stora grupp Tor-namn som Tor och Tore. Formen Ture spreds som självständigt tilltalsnamn i Sveriges medeltida folkliga namnskatt och bars av flera stormän under medeltiden. Besläktade former är Tor, Tore och den fornnordiska grundformen Þórir.

Betydelse

'Tors kämpe' eller 'Tors krigare' — av Þórr och urnordiskans *wīhaR ('kämpe, helig'). Efterledens exakta innebörd är något omdiskuterad, men förleden knyter namnet till åskguden Tor.

Kulturella referenser

Journalisten, poeten och politikern Ture Nerman (1886–1969) hörde till den svenska arbetarrörelsens mest färgstarka gestalter; han var 1917 med om att grunda den svenska kommunistiska rörelsen, gav ut ett tjugotal diktsamlingar och blev under andra världskriget känd som orädd antinazist genom tidskriften Trots allt!, som myndigheterna gång på gång lät beslagta. Tonsättaren Ture Rangström (1884–1947), även verksam som dirigent och musikkritiker, räknas som en av Sveriges främsta romanskompositörer och skrev fyra symfonier, däribland den så kallade Strindbergssymfonin. Den korta, distinkta fornnordiska formen har gett namnet en stark folklig prägel och en tydlig förankring i tidigt 1900-tal.

Popularitet

Ture var vanligt i Sverige under 1900-talets första hälft men har sedan dess blivit sällsynt bland nyfödda, även om det på senare år förekommer som ett medvetet retroinspirerat val. I dag uppfattas det som ett klassiskt nordiskt namn med stark generationsprägel. Namnsdag firas den 28 april, tillsammans med Tyra.

Närbesläktade namn

• Tor
• Tore
• Þórir