Vilhelmina

Ursprung

Vilhelmina är den feminina formen av mansnamnet Vilhelm, ytterst av det germanska Willahelm, sammansatt av wil ('vilja') och helm ('hjälm, skydd'). Den latiniserade kvinnoformen spreds i de europeiska furstehusen under 1600- och 1700-talen och nådde Sverige genom kungligt och adligt bruk. Namnet skrivs ofta med den äldre stavningen Wilhelmina och har kortformerna Mina och Vilma. Det hör till samma namnfamilj som Vilhelm och den internationella formen Wilhelmine.

Betydelse

'Den beslutsamma beskyddaren' eller ordagrant 'vilje-hjälm' — feminin form av Vilhelm, av germanskans wil ('vilja') och helm ('hjälm, skydd'). Betydelsen är väletablerad.

Kulturella referenser

Hotell- och restaurangentreprenören Wilhelmina Skogh (1850–1926) räknas som Sveriges första kvinnliga hotelldirektör; från enkla förhållanden på Gotland byggde hon upp en rad järnvägs- och brunnshotell och var 1901–1914 verkställande direktör för Grand Hôtel i Stockholm. Författaren Carolina Wilhelmina Stålberg (1803–1872) var en av 1800-talets mest produktiva svenska författare med ett åttiotal titlar, däribland historiska romaner som Catharina Månsdotter (1848), och hon var medredaktör för uppslagsverket Anteckningar om svenska qvinnor (1864). Internationellt bärs namnet av den nederländska drottningen Wilhelmina (1880–1962), som regerade i nästan sextio år. Den lappländska orten Vilhelmina fick 1804 sitt namn efter drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina.

Popularitet

Vilhelmina var vanligast i Sverige under 1800-talet och tidigt 1900-tal, ofta i den kungligt präglade stavningen Wilhelmina. I dag är det sällsynt bland nyfödda men förekommer som ett klassiskt namn med stark historisk och kunglig prestige, medan kortformerna Mina och Vilma fått förnyad popularitet. Namnsdag firas den 26 maj, tillsammans med Vilma.

Närbesläktade namn

• Wilhelmine
• Mina
• Wilma