Virginia

Ursprung

Virginia är ett latinskt kvinnonamn bildat till det romerska släktnamnet Virginius (även Verginius), som i folklig tradition knöts till latinets virgo ('jungfru, ung kvinna'). Namnet bärs i en känd romersk berättelse, återgiven av historikern Livius, om Verginia, dotter till centurionen Lucius Verginius, vars död enligt sägnen utlöste upproret mot de romerska decemvirerna. Genom den klassiska traditionen och den kristna kalendern levde namnet vidare i Europa, och i Sverige har det använts sparsamt, ofta i internationellt präglade familjer. Den franska formen Virginie och kortformen Ginny hör till samma namnfamilj.

Betydelse

'Jungfru' eller 'ung kvinna' — av latinets virgo, som tidigt knöts till släktnamnet Virginius. Den folkliga kopplingen till virgo är väletablerad, även om släktnamnets ursprungliga innebörd är osäker.

Kulturella referenser

Den mest framträdande bäraren är den brittiska författaren Virginia Woolf (1882–1941), en av modernismens centrala romanförfattare och essäister; med verk som Mrs Dalloway (1925) och Till fyren (1927) utvecklade hon medvetandeströmmen som berättarteknik, och essän Ett eget rum (1929) blev en grundtext i den feministiska litteraturkritiken. Namnet bärs också av den amerikanska delstaten Virginia, som de engelska kolonisatörerna uppkallade efter drottning Elisabet I, känd som 'the Virgin Queen'. I antik tradition lever det vidare genom den romerska Verginia-legenden, ett återkommande motiv i europeisk dramatik och bildkonst. I Sverige har namnet aldrig haft någon mer notabel inhemsk bärare och förekommer främst som ett internationellt klassiskt val.

Popularitet

Virginia har använts i Sverige i begränsad omfattning, framför allt sedan slutet av 1900-talet och ofta i familjer med anglosaxisk eller romansk anknytning. Den klangrika, latinskt klassiska formen har en internationell prägel snarare än en folklig svensk förankring och har aldrig hört till de vanligare flicknamnen. Namnsdag firas den 8 december.

Närbesläktade namn

• Virginie
• Ginny
• Vera