Volmar

Ursprung

Volmar är enligt Institutet för språk och folkminnen ett tyskt mansnamn, en sidoform till Volkmar, sammansatt av Volk- ('folk') och -mar ('utmärkt, berömlig'). Namnet räknas alltså till de germanska tvåledade mansnamn som var vanliga under medeltiden. I Sverige är formen belagd sedan 1500-talet och uppträder ibland även som en lågtysk sidoform till Valdemar. Det spreds till Norden genom medeltidens tyska kulturpåverkan.

Betydelse

'Folkets berömde' eller 'den bland folket utmärkte', av Volk- ('folk') och -mar ('berömlig, utmärkt'). Namnet följer ett vanligt germanskt mönster där en samhällsled förenas med ett berömmelseord.

Kulturella referenser

Den mest kända bäraren av namnet är munken Volmar (död 1173), benediktinmunk vid klostret Disibodenberg och under nästan sextio år lärare, biktfader, vän och sekreterare åt mystikern och kyrkoläraren Hildegard av Bingen; han var den som skrev ned hennes visioner och tjänstgjorde som provast vid systrakonventet på Rupertsberg. Volmar firar namnsdag 18 april, en dag som namnet delar med Valdemar — vilket speglar att Volmar i svenskt bruk ibland uppfattats som en sidoform till just Valdemar. Namnet hör samman med de besläktade germanska formerna Volkmar och Volker samt med den folkliga nordiska kortformen Folke, som bygger på samma Folk-led.

Popularitet

Volmar har alltid varit sällsynt i Sverige. Enligt Institutet för språk och folkminnen var det som mest i bruk under 1920- och 1930-talen, men det har aldrig hört till de vanliga mansnamnen. I dag är det mycket ovanligt bland nyfödda och uppfattas som en distinkt, ålderdomlig germansk form utan den renässans som vissa kortare germanska mansnamn fått.

Närbesläktade namn

• Volker
• Folke
• Vollmer