Aina

Ursprung

Aina är ett kvinnonamn med rötter i den nordiska namnrörelsen och nära knutet till Aino, namnet som Elias Lönnrot lyfte fram i nationaleposet Kalevala (1849). Det härleds ur ett ord med betydelsen 'enda' och spreds i Sverige under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, då korta vokalrika kvinnonamn med nordisk klangbotten kom på modet. Namnet uppfattas i dag som ett tydligt tidstypiskt namn från förra sekelskiftet.

Betydelse

'Den enda' eller 'den unika' — av roten ain- ('enda').

Kulturella referenser

Aina Erlander (1902–1990), född Andersson i Lund, var lektor i kemi och gift med statsminister Tage Erlander; under hans tjugotre år vid regeringsmakten hörde hon till Sveriges mest profilerade statsministerhustrur och hade själv studerat matematik och kemi vid Lunds universitet i en tid då ämnena var starkt mansdominerade. Konstnären och illustratören Aina Stenberg-MasOlle (1885–1975) hör till de välkända bärarna från samma generation och formgav bland annat barnboksillustrationer och julpublikationer. Aina firas den 13 juni tillsammans med den besläktade formen Aino, och de båda namnen uppträder ofta sida vid sida i kalendern. Namnet hör till en liten familj av korta, vokalrika kvinnonamn — vid sidan av Aino märks formerna Aila och Aini — som alla bär samma stillsamma, tidstypiska klang från förra sekelskiftet.

Popularitet

Mycket vanligt i Sverige under första halvan av 1900-talet men sällsynt bland nyfödda i dag. Bär en tydlig mormorsklang som ännu inte fått samma breda renässans som vissa andra korta gammeldags flicknamn, trots det förnyade intresset för namn med nordisk klangbotten.

Närbesläktade namn

• Aino
• Aila
• Aini