Aino

Ursprung

Aino är ett lånord från finskan, där det härstammar från finska ainoa ('enda, unika'). Spreds till Sverige under den nordiska namnrörelsen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Betydelse

'Den enda' eller 'den unika' — av roten ain-.

Kulturella referenser

Konstnären Aino Aalto (1894–1949) var en pionjär inom modernistisk formgivning och skapade ikoniska glasserier som ännu produceras. Namnet förekommer också i den breda nordiska konst- och designvärlden. I svenskt namnsammanhang har Aino en ren, vokalpräglad klang som passar tidens preferenser för korta flicknamn.

Popularitet

Sällsynt i Sverige men har haft en mild ökning sedan 2000-talet bland föräldrar som söker korta, ovanliga flicknamn med nordisk klangbotten.

Närbesläktade namn

• Aina
• Aini
• Aila