Anna

Ursprung

Anna härstammar från hebreiskans Hannah (חַנָּה), bildat till roten ḥanan ('att visa nåd, vara barmhärtig'). Via den grekiska och latinska formen Anna spreds namnet över hela det kristna Europa och kom tidigt till Sverige genom kyrkans helgonkalender. Under medeltiden blev det ett av landets allra vanligaste kvinnonamn och har behållit en obruten ställning sedan dess. Anna ligger också till grund för en stor familj av avledningar och smekformer i den svenska namnskatten, däribland Annika, Anneli, Anita och Annette.

Betydelse

'Nåd' eller 'den benådade' — av hebreiskans rot ḥanan, 'att visa nåd'.

Kulturella referenser

Heliga Anna, enligt traditionen jungfru Marias mor, är en central kvinnogestalt i den katolska fromheten och gav namnet dess starka medeltida spridning. Den svenska utrikesministern Anna Lindh (1957–2003) blev en av landets mest profilerade politiker och avled efter ett knivöverfall på varuhuset NK i Stockholm, en händelse som skakade nationen. Poeten Anna Maria Lenngren (1754–1817) hör till den gustavianska tidens viktigaste författare. Anna firas den 9 december, Annadagen, som i allmogesamhället kallades 'Anna med kanna': denna dag skulle lutfisken läggas i blöt och julölet vara på gång, så att allt blev klart till jul.

Popularitet

Ett av Sveriges mest använda kvinnonamn genom historien, med en närmast obruten närvaro högt på topplistorna i mer än hundra år. Den korta, internationellt gångbara formen har gjort att namnet aldrig känts gammaldags, och det har återkommande funnits bland de mest populära flicknamnen även under 2000-talet. Tillsammans med sina många smek- och kortformer hör Anna till de mest djupt rotade kvinnonamnen i hela den svenska namntraditionen.

Närbesläktade namn

• Anneli
• Annika
• Anita
• Hanna
• Annette