Anselm

Ursprung

Anselm är ett germanskt namn sammansatt av det fornhögtyska ans ('gud') och helm ('hjälm, skydd'). Den latiniserade formen Anselmus förekommer i ett par svenska belägg redan under medeltiden men togs upp på nytt under senare hälften av 1700-talet. Namnet spreds över det medeltida Europa genom vördnaden för Anselm av Canterbury, och hör till samma germanska namnfamilj som de besläktade formerna Anselmo och den försvenskade stavningen Anshelm; det delar dessutom rotordet ans ('gud') med Ansgar.

Betydelse

'Gudens hjälm' eller 'den som har gudens beskydd' — av fornhögtyskans ans ('gud') och helm ('hjälm, skydd'). Förledet ans betecknar gudamakt, samma ord som ligger bakom de fornnordiska asagudarna.

Kulturella referenser

Den mest kända bäraren är Anselm av Canterbury (omkring 1033–1109), italienskfödd benediktinmunk och ärkebiskop av Canterbury 1093–1109, som räknas till den medeltida skolastikens grundgestalter. I skriften Proslogion (omkring 1077) formulerade han det ontologiska gudsbeviset — tanken att Guds existens följer redan av begreppet 'det än vilket inget större kan tänkas' — och i Cur Deus Homo utvecklade han en inflytelserik försoningslära. Den tyske bildkonstnären Anselm Kiefer (född 1945) räknas till efterkrigstidens viktigaste konstnärer; hans verk kretsar kring tysk historia och minne, och 2007 blev han den förste konstnär sedan Georges Braque att få ett permanent verk installerat i Louvren. Anselm firas i den svenska almanackan den 4 februari tillsammans med Ansgar.

Popularitet

Anselm är ett sällsynt mansnamn i Sverige med en distinkt medeltida och teologisk klangbotten. Det har aldrig hört till de stora modenamnen, men har under 2010-talet rönt ett visst förnyat intresse bland föräldrar med smak för historiska klassiker, i utkanten av samma våg som lyft fram andra gammeldags mansnamn. Den lärda, latinklingande formen gör att namnet ändå förblir ovanligt bland nyfödda.

Närbesläktade namn

• Anselmo
• Anshelm