Barbro

Ursprung

Barbro är en nordisk kortform av Barbara, ytterst av grekiskans bárbaros ('främling, icke-grek'), ursprungligen ett ljudhärmande ord för dem som inte talade grekiska. Formen utvecklades på medeltiden i den nordiska folkliga namnskatten och fick en tydligt svensk prägel. Namnet spreds genom kulten av den heliga Barbara av Nikomedien, som är skyddspatron för bland andra gruvarbetare och artillerister och traditionellt åkallades mot blixtnedslag och plötslig död. Hennes helgondag den 4 december är namnsdag för både Barbara och Barbro i den svenska almanackan. Till namnfamiljen hör grundformen Barbara och smekformen Babs.

Betydelse

'Den främmande' eller 'utlänningen' — nordisk kortform av grekiskans bárbaros.

Kulturella referenser

Politikern Barbro Westerholm (1933–2023), folkpartistisk riksdagsledamot och ledande röst i äldre- och hbtq-frågor, tog som generaldirektör för Socialstyrelsen 1979 beslutet att avföra homosexualitet ur sjukdomsregistret. Barnboksförfattaren Barbro Lindgren (född 1937) skapade klassiker som Mamman och den vilda bebin (Augustpriset 2000) och böckerna om Loranga, och tilldelades 2014 Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA). Vissångerskan Barbro Hörberg (1932–1976), känd för albumet Med ögon känsliga för grönt, var en pionjär bland kvinnliga vispoeter vars litterära vistexter om kvinnors vardag bröt ny mark i en mansdominerad genre. Den korta nordiska formen ger namnet en omisskännligt svensk identitet.

Popularitet

Mycket vanligt i Sverige under 1940- till 1960-talen, då det hörde till de mest använda kvinnonamnen. I dag betydligt mindre vanligt bland nyfödda men förblir ett klassiskt 1900-talsnamn med stark folklig förankring, och uppfattas numera som ett gediget, gammaldags kvinnonamn utan modeprägel.

Närbesläktade namn

• Barbara
• Babs