Barbara

Ursprung

Barbara kommer från grekiskans bárbaros ('främling, icke-grek'), ursprungligen ett ljudhärmande ord för dem vars tal lät som obegripligt 'bar-bar' i grekiska öron. Namnet spreds över Europa genom kulten av den heliga Barbara av Nikomedien och blev ett vanligt dopnamn i hela det kristna Europa. Till Sverige kom det redan under medeltiden, tidigast belagt på 1390-talet, och fick där den folkliga sidoformen Barbro. Till namnfamiljen hör den nordiska kortformen Barbro och smekformen Babs. Namnsdagen firas den 4 december tillsammans med Barbro.

Betydelse

'Den främmande' eller 'utlänningen' — av grekiskans bárbaros ('som inte talar grekiska'); ordet är ljudhärmande och syftade ursprungligen på främmande tungomål.

Kulturella referenser

Helgonet Barbara av Nikomedien (enligt legenden 200- eller 300-talet) är skyddspatron för bland andra gruvarbetare, artillerister och brandmän och åkallades traditionellt mot blixtnedslag och plötslig död; hon avbildas oftast med ett torn med tre fönster, sinnebilden för det torn där hon enligt legenden hölls fången. Bland svenska bärare märks journalisten och författaren Barbara Voors (född 1967), verksam i Stockholm, som skrivit både romaner och barnböcker. Internationellt bar den amerikanska genetikern Barbara McClintock (1902–1992) namnet; hon tilldelades 1983 Nobelpriset i fysiologi eller medicin för upptäckten av rörliga genetiska element. Sångerskan Barbra Streisand stavar däremot sitt namn utan det andra a:et.

Popularitet

Vanligt i Sverige framför allt under 1940- och 1950-talen men i dag betydligt mindre använt bland nyfödda. Förekommer ofta i familjer med tysk, polsk eller anglosaxisk bakgrund och uppfattas som ett internationellt-klassiskt namn, medan den nordiska sidoformen Barbro länge var det vanligare valet i Sverige.

Närbesläktade namn

• Barbro
• Barbara
• Babs