Berthold

Ursprung

Berthold är ett germanskt mansnamn sammansatt av beraht ('lysande, strålande') och wald ('härska, regera'), med grundbetydelsen 'den lysande härskaren'. Det är belagt i tyska och medeltida nordiska källor och spreds som ett kontinentalt dopnamn. I Norden utvecklades den folkliga formen Bertil, som blivit betydligt vanligare än grundformen, och namnet har också knutits samman med sidoformen Bertel. Till namnfamiljen hör därför Bertil, Bertel och den moderna tyska stavningen Bertolt. Namnsdagen firas den 11 juni tillsammans med Bertil.

Betydelse

'Den lysande härskaren' eller 'den som regerar med glans' — en sammansättning av germanskans beraht ('lysande, strålande') och wald ('makt, härska').

Kulturella referenser

Den tyske dramatikern och lyrikern Bertolt Brecht (1898–1956) döptes till Eugen Berthold Friedrich Brecht och bar först namnformen Berthold innan han ändrade stavningen till Bertolt; han hör till 1900-talets mest inflytelserika teaterförnyare med verk som Tolvskillingsoperan (1928) och Mor Courage och hennes barn, och hans episka teater förändrade scenkonsten i grunden. Till den äldre traditionen hör Berthold Schwarz, enligt en sentida legend en franciskanmunk och alkemist i Freiburg som på 1300-talet skulle ha uppfunnit krutet i Europa; han betraktas dock i dag av historiker som en sägengestalt vars existens inte kan styrkas. Namnet bär överlag en tydligt germansk och medeltida klangbotten.

Popularitet

Berthold är sällsynt i Sverige och förekommer främst i familjer med tysk anknytning. Den långa, tyskklingande grundformen har aldrig blivit allmänt spridd här, medan den nordiska avläggaren Bertil var mycket vanlig under 1900-talets första hälft. Någon renässans i stil med flera andra klassiska mansnamn har Berthold inte fått, utan det förblir ett ovanligt och utpräglat kontinentalt namn.

Närbesläktade namn

• Bertold
• Bertolt
• Bertil